Livet efter tsunamin

Lagom i julruschen pÄminns vi, igen. Har det verkligen gÄtt Ätta Är sedan jÀttevÄgen sköljde in över Sydostasiens strÀnder? För överlevare och anhöriga finns pÄminnelsen 365 dagar om Äret.
- Livet blir aldrig mer som vanligt, men det mÄste gÄ vidare, sÀger Victoria Lundgren, lillasyster till Frederic LÀtt, som 2004 Äkte pÄ semester till Thailand med sin fru Monica och sjuttonÄrige son Joachim.
Ingen av dem överlevde.

Vimmerby2012-12-24 05:05
Rebecca Forsgren Malmström


Victoria Lundgren Àr hemma hos mamma Rigmor Lindblad-LÀtt och pappa Leif LÀtt. Samma vardagsrum dÀr hela familjen firade jul i förvÀg 2004. Frederic, son till Rigmor och Leif, storebror till Victoria, och hans fru Monica skulle till Thailand över jul och nyÄr med sonen Joachim.
Victoria retade sig pÄ att hon för ovanlighetens skull glömt kameran.
"Det gör vÀl inget, det blir fler jular", sa Frederic.
Ingen anade hur fel han hade. Visst blev det fler jular. Men aldrig som förut.

"Kanske Ätta döda"
Det pratades om en jÀttevÄg. Kanske Ätta döda. Tv-bilderna började rulla. De ringde febrilt till mobiler ingen svarade pÄ. Fick ingen information frÄn UD. KnapphÀndig frÄn Fritidsresor.
- SĂ„ hĂ€r i efterhand förstĂ„r man ju att ingen var förberedd pĂ„ en katastrof av det hĂ€r slaget. Det fanns ingen vana eller rutin att luta sig mot. Men dĂ„, dĂ„ var man arg pĂ„ allt, sĂ€ger Victoria.
Till en början var hon sÀker pÄ att Frederic hade fixat det. Han, om nÄgon, hade rÀddat sin familj och snart skulle de fÄ kontakt. Men Rigmor och Leif förstod ganska snart att nÄgot var fruktansvÀrt fel.
- Frederic visste hur orolig jag Ă€r och dĂ€rför visste jag att han skulle ringa om han bara kunde. Han hade precis fĂ„tt ett nytt jobb som gjorde att han mĂ„ste pendla och jag brukade oroa mig för att nĂ„got skulle hĂ€nda nĂ€r han var ute pĂ„ vĂ€garna.  Den oron behövde jag bara bĂ€ra i ett halvĂ„r, sĂ€ger Rigmor.

Ingen att hata
I början hoppades de pÄ att Ätminstone en i familjen skulle ha klarat sig. Nu tÀnker de inte sÄ.
- Att be om det var rent egoistiskt, för att vi ville det, för vĂ„r skull. Frederic, Monica och Joachim var en oerhört tajt familj som levde nĂ€ra varandra och hade det bra. Det Ă€r skönt att de fick Ă„tminstone nĂ„gra fina semesterdagar och vara tillsammans till slutet. Det viktiga för oss Ă€r att vi fick hem alla tre, Ă€ven om det tog tid. Med den hĂ€r erfarenheten har vi en helt annan förstĂ„else för exempelvis Estoniaoffrens anhöriga och deras kamp. "LĂ„t bĂ„ten vara", tĂ€nkte man dĂ„. Nu vet vi annat.
I februari fick de besked att Frederic identifierats, i mars Monica. Hela vÄren var det viktiga att fÄ klarhet om Joachim. Den 20 augusti 2005 kom det, som en lÀttnad.
Rigmor tror att det var ilskan som gav henne kraft att klara de första mÄnaderna. Nu finns inte lÀngre nÄgon att vara arg pÄ, Àven om de kan konstatera att de hade bra mycket bÀttre hjÀlp av Fritidsresor Àn UD.
- Det Ă€r skönt att det var en naturkatastrof. Slumpen och turen avgjorde vem som dog och vem som överlevde. En tvĂ„Ă„ring kunde hamna i ett trĂ€d och leva. En vĂ€ltrĂ€nad 35-Ă„ring inte ha en chans. Det hade varit sĂ„ mycket vĂ€rre om nĂ„gon varit orsak till deras död, nĂ„gon som man skulle gĂ„ och hata resten av livet, sĂ€ger Victoria.

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!
LĂ€s mer om
Vimmerby