Victoria Lundgren är hemma hos mamma Rigmor Lindblad-Lätt och pappa Leif Lätt. Samma vardagsrum där hela familjen firade jul i förväg 2004. Frederic, son till Rigmor och Leif, storebror till Victoria, och hans fru Monica skulle till Thailand över jul och nyår med sonen Joachim.
Victoria retade sig på att hon för ovanlighetens skull glömt kameran.
"Det gör väl inget, det blir fler jular", sa Frederic.
Ingen anade hur fel han hade. Visst blev det fler jular. Men aldrig som förut.
"Kanske åtta döda"
Det pratades om en jättevåg. Kanske åtta döda. Tv-bilderna började rulla. De ringde febrilt till mobiler ingen svarade på. Fick ingen information från UD. Knapphändig från Fritidsresor.
- Så här i efterhand förstår man ju att ingen var förberedd på en katastrof av det här slaget. Det fanns ingen vana eller rutin att luta sig mot. Men då, då var man arg på allt, säger Victoria.
Till en början var hon säker på att Frederic hade fixat det. Han, om någon, hade räddat sin familj och snart skulle de få kontakt. Men Rigmor och Leif förstod ganska snart att något var fruktansvärt fel.
- Frederic visste hur orolig jag är och därför visste jag att han skulle ringa om han bara kunde. Han hade precis fått ett nytt jobb som gjorde att han måste pendla och jag brukade oroa mig för att något skulle hända när han var ute på vägarna. Den oron behövde jag bara bära i ett halvår, säger Rigmor.
Ingen att hata
I början hoppades de på att åtminstone en i familjen skulle ha klarat sig. Nu tänker de inte så.
- Att be om det var rent egoistiskt, för att vi ville det, för vår skull. Frederic, Monica och Joachim var en oerhört tajt familj som levde nära varandra och hade det bra. Det är skönt att de fick åtminstone några fina semesterdagar och vara tillsammans till slutet. Det viktiga för oss är att vi fick hem alla tre, även om det tog tid. Med den här erfarenheten har vi en helt annan förståelse för exempelvis Estoniaoffrens anhöriga och deras kamp. "Låt båten vara", tänkte man då. Nu vet vi annat.
I februari fick de besked att Frederic identifierats, i mars Monica. Hela våren var det viktiga att få klarhet om Joachim. Den 20 augusti 2005 kom det, som en lättnad.
Rigmor tror att det var ilskan som gav henne kraft att klara de första månaderna. Nu finns inte längre någon att vara arg på, även om de kan konstatera att de hade bra mycket bättre hjälp av Fritidsresor än UD.
- Det är skönt att det var en naturkatastrof. Slumpen och turen avgjorde vem som dog och vem som överlevde. En tvååring kunde hamna i ett träd och leva. En vältränad 35-åring inte ha en chans. Det hade varit så mycket värre om någon varit orsak till deras död, någon som man skulle gå och hata resten av livet, säger Victoria.
Livet efter tsunamin
Lagom i julruschen påminns vi, igen. Har det verkligen gått åtta år sedan jättevågen sköljde in över Sydostasiens stränder? För överlevare och anhöriga finns påminnelsen 365 dagar om året.- Livet blir aldrig mer som vanligt, men det måste gå vidare, säger Victoria Lundgren, lillasyster till Frederic Lätt, som 2004 åkte på semester till Thailand med sin fru Monica och sjuttonårige son Joachim. Ingen av dem överlevde.
Så jobbar vi med nyheter