Kanske är det så att de flesta av oss bär en mer eller mindre uttalad längtan till "livet på landet" titta bara på Mandelmann-succén. Nu blir det kanske inte så mycket fjälloumi och fläderblom på stadsmuseet Näktergalen, utan mer av det som kanske idag är ett minne blott.
Den respektfulla sparsamheten, till exempel.
– Nog är det värt respekt att se hur man handskades med sina saker. Gick gummistövlarna sönder köpte man inte nya, om de kunde lagas. Vaxduken på köksbordet kunde också hänga med ett tag till, om man hade en bit man kunde lappa med. För att inte prata om blåblusen, den kastades inte i första taget, säger Gunilla Gustafsson.
Varubilen har fått sin egen lilla avdelning i utställningen. Och här finns luffarslöjd och attiraljer från gamla tiders mjölkning och jordbruksredskap i trä. Föremål med datering från "dögammalt till halvmodernt".
– Från 1800-tal till 1970-tal, skulle man kunna säga. Det är slagsida mot bondelivet, men det faller sig ganska naturligt. Det är inte så förskräckligt länge sedan alla hade någon anknytning till lantbruk på något sätt. Men vi har också försökt täcka in andra företeelser som visar livet på landet. Ämnet är ständigt aktuellt och vi har ett lokalhistoriskt uppdrag på museet. Det är är väl lokalhistoria om något.
Näktergalen samarbetar i den här utställningen med Lantbruksmuseet i Södra Vi och Vimmerby folkhögskola. I slutet av mars kommer naturfotografen och dokumentärfilmaren Peter Gerdehag till folkhögskolan för att berätta och visa bilder om gården Kroxhult utanför Oskarshamn, som han följt och dokumenterat i 35 år, vilket ligger till grund för filmen och boken "Landet som inte längre är".
– Vill man se filmen kommer den att rulla här på Näktergalen under utställningen.