Den hangarliknande lokalen vid Västra Tullen i Vimmerby fullkomligen dignar med möbler från olika epoker, armaturer, skåp, husgeråd, kläder, konst och böcker. Här huserar Lloyd Eriksson, som efter över 50 års karriär som välkänd auktionsförrättare och antikhandlare kan se tillbaka på många fina minnen och långvariga kundrelationer.
– Jag har inget jobb egentligen. Det är så kul att hålla på med det här att det mest känns som en hobby, säger Lloyd Eriksson.
Hur började det hela för dig?
– Jag jobbade i järnvarubutiken i Virserum och en polis i trakten bad mig hjälpa till att hålla i en auktion. Jag kände mycket folk redan då och allt gick så bra att jag blev tillfrågad om och om igen.
Redan 1971 började Eriksson hålla auktioner och sälja dödsbon. Parallellt med det har Lloyd Eriksson bland annat jobbat med reklam, från en ödmjuk början med enkla ICA-annonser till Hennes & Mauritz-konton värda 60 miljoner kronor. Allt skött från den gamla brandstationen i Virserum.
– Jag har faktiskt också jobbat för Vimmerby Tidning, berättar han. Det var så kul att det nästan blev för mycket. Jag satt fram till sena nätterna och skrev artiklar.
Men det är som antikhandlare Eriksson är mest känd för både Vimmerbybor och turister. Och även turisterna har en tendens att återkomma år efter år.
– Speciellt tyskar som köpt hus i Småland kommer ofta hit. Men hela den här sommaren har varit fantastisk tack vare turister från alla håll och kanter. Jag tror vi går mot en rekordsäsong faktiskt. Ibland är det så pass att vi får säga till på skarpen om vi är här inne i lokalen fast vi har stängt. Folk kan komma och rycka hårt i dörren och knacka på fönstren för att de vill in.
– Jag kan känna mig hedrad såklart, säger Eriksson. Det tar tid att få förtroenden att hantera dödsbon, och det är fantastiskt att folk älskar butiken så mycket. Det är som en mötesplats dit folk kommer inte bara för att titta och handla utan också för att prata bort en stund.
Har du lärt dig läsa människor som kommer in här? Kan du veta direkt vad de är på jakt efter?
– Inte alltid. Men visst, det är mycket psykologi i det här. Tyskarna är de mest dominerande turisterna och de vill gärna ha älghorn och gamla svenska saker. Men jag behöver aldrig pracka på någon något. Folk hittar alltid vad de själva vill ha här ändå.
