I början av 70-talet spelades filmerna om Emil in i Mariannelund med omnejd. För Mariannelundsbon Inger Kyllenbeck blev filminspelningarna en familjeangelägenhet då både hon, maken Rune och de tre sönerna agerade statister vid inspelningarna av alla tre Emil-filmerna. De lånade även ut en del rekvisita från hemmet, bland annat de bruna medicinflaskor som står hos doktorn i Mariannelund.
Inger och Rune var med och spelade gäster vid kalaset i Katthult, husförhöret och auktionen i Backhorva. Sönerna syns till i flera olika scener. Yngste sonen Markus, då sex år gammal, fick en statistroll som pojken med bandage på huvudet i väntrummet hos doktorn i Mariannelund. De andra två sönerna syns också vid flera tillfällen, bland annat vid Emils skola.
Som statister fick de sällan repliker och för att det inte skulle upptäckas att samma personer var med vid flera tillfällen behövde de ha olika frisyrer och olika kläder vid olika tillfällen.
– Tjusigast var jag nog på kalaset i Katthult, den rosa klänningen var väldigt flott, säger Inger.
Hur kom det sig att ni blev statister?
– Min man vikarierade som rektor på Mariannelundsskolan, där många ur filmteamet bodde. En kväll var regissören Olle Hellbom inbjuden till oss på kaffe och då frågade han om Markus ville vara med. "Ja, om mamma får vara med" svarade han då. Så på den vägen var det och till slut kom vi med hela familjen, säger Inger med ett skratt.
Hur var det att träffa de andra skådespelarna och Astrid Lindgren?
– Skådespelarna var jättetrevliga, de satt bland oss i gräset och spelade kort och skojade. Ibland kom de hem till oss och lånade grejer. Jag har dock inte haft någon kontakt med dem efter inspelningarna. Jag träffade bara Björn Gustafsson flera år senare vid en teaterföreställning i Eksjö, då gick jag in och pratade med honom i pausen och han kom ihåg mig.
– Astrid Lindgren träffade jag som hastigast, hon var med vid en del inspelningar men satt mest för sig själv, eller så var barnen runt henne.
När Emil skulle dra ut Linas tand och när Smålands husarer gick till attack tog han hästen Lukas till sin hjälp. Men det var inte den "riktige" Emil som satt på hästen i dessa scener, utan en "stunt-ryttare". För drygt 50 år sedan var Agneta Egermo från Tuna, då sju år gammal, en av flera unga ryttare som var stand-in för Emil vid ridscenerna under filminspelningarna vid Gibberyd utanför Mariannelund. Emil, eller Jan Ohlsson som skådespelaren heter, hade visserligen ridvana. Men de lite mer fartfyllda momenten överläts till andra ryttare.
– De vågade väl inte sätta honom på hästryggen i de situationerna där riskerna var lite större. Hade Jan Ohlsson gjort sig illa kunde det ju ha äventyrat hela inspelningen, säger Agneta Egermo och minns tillbaka till den hektiska veckan sommaren 1972.
Kvinnan som ägde hästen Lukas kände till den unga Vimmerbytjejen Agneta som var duktig på att rida.
– Hon tipsade filmteamet om mig och på den vägen var det. Jag var på ett ridläger just den här veckan och minns mycket väl att jag blev hämtad av filmteamet. Med i bilen var Emil och Ida och det blev stor uppståndelse på lägret. Den första filmen hade ju redan kommit ut så de var ju kändisar. På vägen till Gibberyd stannade vi i Mariannelund och köpte godis, minns Agneta med ett skratt.
Mellan tagningarna kunde Agneta umgås med de andra skådespelarna. Det blev mycket lek med Emil och Ida men även samtal med de äldre.
– Alla var väldigt snälla mot mig och det var ju förstås spännande för mig att få träffa dem. Astrid Lindgren besökte också inspelningsplatsen och hon hälsade på mig.
Trots att Agneta bara var sju år gammal minns hon mycket från inspelningarna.
– Det var ju en stor händelse för mig, och det har pratats mycket om det efteråt, så jag antar att det är därför jag kommer ihåg så mycket. Allt är ju inte exakt som det ser ut i filmens värld. När Emil ska dra ut Linas tand, till exempel, hoppar han med Lukas över en gärdesgård. I själva verket är det filmat i två delar så vi behövde inte hoppa så högt, utan det fanns andra mindre saker som hästen fick hoppa över.
– Det är lite kul när man varit med bakom kameran och vet hur allt gick till under inspelningen. Det var väldigt uppstyrt med hur jag skulle rida. Kameran gick på en räls bredvid och på marken hade de lagt ett streck som jag skulle följa, minns Agneta.