Tankarna har varit av lite annat slag den senaste tiden. "Klart man summerar lite, och tänker tillbaka på hur det varit". Den 25 september är det dags att ta av sig skyddshjälmen.
Lars Lundberg, ”Lunda” för de allra flesta, är ett välkänt ansikte i gatubilden. Som elmontör på Vimmerby Energi & Miljö är han, enkelt uttryckt, en av de som ser till att Vimmerbyborna har ström. Och det har han gjort sedan 1974.
– Klart att det känns meningsfullt. Men det är ju inte så att man får ryggdunkar när man handlar.
Vid senaste stora avbrottet den 15 september, när stora delar av Vimmerby var utan ström, var han en av de som jobbade för att åtgärda avbrottet.
– Samhället är så sårbart idag. Det är så mycket som påverkas om vi inte har el, så man förstår ju att det får konsekvenser för exempelvis företag och butiker. Men överlag har nog folk en helt annan otålighet än förr.
Särskilt stor är skillnaden förr och då om man åker några mil utanför stan, tycker han.
– Landsbygdsbor var vana vid att det blev strömavbrott ibland och de visste också hur de skulle hantera det. Men idag är det inte alla som har en gammal vedspis.
Lars "Lunda" Lundberg, kopplar ihop kablar i en lyktstolpe som ska bytas ut vid Folkets park-området.
Men strömavbrotten är ovanligare sedan luftledningarna ersatts med nedgrävda markkablar.
– Jobbet i sig ju detsamma, men förutsättningarna är annorlunda. Förr kunde man få ge sig ut på nätterna, ibland på skidor eller snöskor innan vi hade skoter, och det var ju otroligt mycket jobb när man kom ut på fältet efter stormarna Gudrun och Per. Morgonen efter Gudrun såg vi inte ens ledningen under alla träd.
"Lundas" långa yrkesliv började med att han pryade på Vimmerby Elverk, då kommunal förvaltning under tekniska nämnden som 1994 blev kommunalt bolag. Pryoplatsen ledde till sommarjobb och efter det blev han lärling.
På uppmaning av elverkschefen öppnade 15-åringen månadssparande på det som kallades Vinstsparkonto och platsen var hans.
– Det var mitt cv och biljett till vuxenlivet. Vi var många, som var lite skoltrötta, som kunde komma in på arbetsplatser som lärlingar, lära oss ett yrke och få lön. Det var inte så dumt. Jag läste in ellinjen på brevkorrespondens under två år och 1977 anställdes jag som elmontör.
"Det har varit ett bra jobb. Fritt och man får vara ute mycket, och bra arbetskamrater."
I början åkte han moped, och han minns hur det var när det låg på elmontörerna att åka ut till privatpersoner som skulle få elen avstängd.
– Man stod där i hallen under de tio minuter de letade efter ett kvitto både de och vi visste inte fanns. Nio gånger av tio var det bara slarv och räkningen betalades strax efter att vi åkt. Det var inget favorituppdrag. Idag stängs elen av från kontoret.
Vad är det du tyckt bäst om med jobbet?
– Det är ett fritt jobb, och jag trivs med att jobba ute. Visst kan det ha sina sidor att jobba i hällregn eller blötsnö, men våren och sommaren väger upp. Och jag har haft väldigt bra arbetskamrater. Sista tiden har jag tänkt lite extra på de jag jobbat med genom åren.
Kafferast med lite snack. Lars "Lunda" Lundberg, närmast kameran, kommer att sakna kollegorna. Här representerade av fr v Håkan Johansson, inhyrd grävmaskinist, och elmontörerna Roger Danielsson och Albin Adolfsson. "Häftigt! Jag har inte jobbat ett år ens, man kan inte begripa hur länge 50 år är", säger Albin, 21. "Det kommer, när du gjort dina 45 då vet du", kontrar "Lunda".
Ett stort jobb som Lars minns väl var 1978 när spänningen i stan skulle gå från 6 000 volt till 10 000 volt, det innebar mycket jobb både på vardagar och helger under en lång tid.
Alla dessa år med el – har du skadat dig?
– En gång brände jag händerna på en ljusbåge, när det blev kortslutning i en station på Hultet. Men det blev inga bestående skador, bara lite pigmentförändringar. Ingen av mina arbetskamrater har skadats heller, så vi är lyckligt lottade.
De senaste två åren har han jobbat 80 procent. Nu tycker han att det lagom tid att gå.
– Jag fyller 66, har jobbat 50 år och känner mig fortfarande frisk. Jag har nog gjort mitt.
Och så har du troligen slagit rekord i längst anställning på Vimmerby kommun?
– Ja, det är lite kul. Jag har fått veta att Roger Carlsson, tidigare vd på Vemab, jobbade i 47 år och sju månader och Magnus Carlsson (tidigare mätningschef, red.anm) i 48 år och åtta månader.
Den 25 september blir sista arbetsdagen med avtackning. Men hur packar man ihop 50 års yrkesliv? Säger man bara tack och hej?
– Det har jag funderat mycket på. Tar man bara sin cykel och säger ”jaha, det var de här 50 åren”? Jag vet inte.
Vad gör du på torsdag morgon?
– I vanliga fall, när jag ska till jobbet, tar jag en kopp kaffe. När jag är ledig tar jag två. Så det blir två. Sedan har jag och min sambo en resa att se fram emot. Kanske blir det lite annorlunda när vi kommit hem. Men jag har sagt att de får ringa om jag behövs några dagar på jobbet, det är inga problem.
Han cyklar till och från jobbet. De sista veckorna har han funderat lite hur det kommer att kännas den där septemberonsdagen som närmar sig med stormsteg. "Blir det bara 'jaha, det var de här 50 åren?'"