Mycket vatten, resorb, solglasögon, hatt och en positiv inställning. Det är receptet för att trivas på ananasfarmen, säger Malva Hoffstedt.
För några månader sedan berättade Vimmerby Tidning om Jenny Lindelöf – som reste till Costa Rica för att jobba som volontär på ett barnhem.
Hennes jämnåriga kompis Malva Hoffstedt är också ute på ett riktigt äventyr.
– Efter studenten backpackade jag och Jenny i Asien. När vi kom hem till Sverige kände båda två att vi ville ut och resa igen. Jenny fastnade för Costa Rica, medan jag var sugen på Australien, säger Malva Hoffstedt.
En av världens mest kända byggnader: Operahuset i Sydney.
Så blev det. Planet lyfte i mitten av oktober.
– De första fem-sex veckorna reste jag med företaget Kilroy. Jag träffade nya vänner och vi gjorde allt möjligt. Det var operahuset i Sydney, Blue Mountains, surfläger, snorkling vid barriärrevet, Byron Bay, Brisbane och en massa andra städer längs kusten. Det var en jättebra månad. Men en dyr månad. Därefter började jag söka jobb, vilket var planen från första början.
Är det lätt att få jobb i Australien?
– Nej, det är riktigt svårt. Konkurrensen är stenhård. Det är många européer, amerikaner och japaner som kommer hit i hopp om att få jobb. Man måste ha tålamod och vara på tårna när det dyker upp något.
Australien har många fina stränder. Den här bilden är från klassiska Bondi Beach i Sydney.
Den 20-åriga Vimmerbytjejen sökte många jobb innan hon fick napp.
– Jag försökte med restauranger, barer, cafér och olika farmar. En kvinna ville att vi skulle hjälpa till att odla marijuana, men nä, det var förstås inte aktuellt. Jag sökte över 200 olika jobb och höll på att ge upp, innan det äntligen löste sig. I slutet av november började jag jobba på en ananasfarm i Queensland. Det kanske jag inte hade trott för ett år sedan...
När Vimmerby Tidning ringer upp har Malva Hoffstedt precis avslutat ett arbetspass i sin nya hemstad Bundaberg, som ligger en bit norr om Brisbane.
– Jag trivs med jobbet. Vi är ett gäng svenskar och irländare som klickar bra tillsammans, vilket är extra viktigt när det kan kännas lite tungt i värmen. Vi plockar, sorterar och paketerar ananasen, och hjälper till med en del andra saker på farmen. Som att rensa ogräs. Att göra det i 37-gradig värme och 90 procent luftfuktighet kan vara rätt tufft. Det gäller att ha med sig resorb, dricka mycket vatten och ha en stor hatt. Jag har klarat mig bra, men vi hade en kollega som svimmade.
Det finns också en annan utmaning på farmen. Ormarna...
– Ja, vi har plockat upp pytonormar framför fötterna och det finns mycket brown snakes, som är den andra giftigaste ormen i Australien. Vi hör på radion mellan traktorn och trucken att de ses till ibland.
Är du inte rädd?
– Nja, inte direkt. Först var man det. Då hade vi boots och långa byxor. Nu har vi blivit lite bekväma och kör med shorts, eftersom det är så varmt. Vi skrämmer bort ormarna genom att stampa mycket med fötterna när vi går.
Den här bilden är från Stora barriärrevet, som ligger utanför Australens östra kust. Det är världens största system av korallrev
Planen är att jobba ytterligare ett par månader och bygga på kassan – för att kunna resa vidare i Australien.
– Vi tjänar omkring 200 kronor i timmen och som turistarbetare behöver vi bara betala 15 procent skatt. Lokalbefolkningen vill inte jobba övertid, men vi svenskar tar alla extratimmar som erbjuds. De gillar vår arbetsattityd, säger Malva Hoffstedt och fortsätter:
– Efter det här jobbet kommer jag resa runt i ytterligare några månader. Det finns så mycket att uppleva, hittills har jag bara varit på östkusten. Australien är verkligen ett fantastiskt land!
– Det enda jag vet tidsmässigt är att jag ska hem till Sverige i maj, när min lillasyster ska dansa bal och ta studenten. Det kommer jag inte missa. Sedan får vi se vad som händer efter sommaren. Nån gång ska jag plugga till apotekare. Samtidigt lockar det att fortsätta upptäcka världen. Jag älskar att träffa nya människor och lära känna nya kulturer.
Vad har varit det bästa med den här resan?
– Att testa skydiving vid Stora barriärrevet. Det var perfekta väderförhållanden och jag släpptes ner mot korallerna, för att sedan landa på en av världens finaste stränder. Det var magiskt.
Vad har varit det sämsta?
– I början var det lite struligt med reseföretaget. Jag var inte helt nöjd med min reseguide som ursäktade sig med att hon var en nybörjare. Bland annat saknades det boende en natt, eftersom det var något fel med bokningen. Då brusade jag upp lite, haha. Annars har allt varit toppen!
Det är många unga personer, främst från Sverige och Irland, som jobbar på farmen.