- Det blev väldigt fint, tycker jag. Jag hade faktiskt inte räknat med så här många, säger kyrkoherde Bo Lindell.
Strax innan tolv hade alla ljusen redan tagit slut. Tätt, tätt fladdrade lågorna intill varandra från ljusen, som stuckits ner i sand så fin och vit som om den kommit från en paradisstrand.
- Ni är många fler än vi förväntat oss, sa kyrkoherde Bo Lindell, när han inledde den av kyrkan spontant påkallade samlingen kring de tre tysta minuter som enade hela Europa igår.
På arbetsplatser lades arbetet ner, maskiner tystnade, trafiken stannade så långt det var möjligt. Men i Vimmerby valde 250 personer att hedra offren tillsammans i kyrkan.
Kanske har det aldrig varit så tyst i kyrkan, som de minuter som följde när Gösta Larsson släppt orgeln efter en stunds stilla musik; bara en och annan hostning, ett lyckligt omedvetet litet barn, en glömd mobiltelefon som pockade på vardag.
Men vardagen fick faktiskt vänta en stund också efter att tystnaden bröts.
Alla sjöng psalm, bad förbön för alla döda, saknade, skadade och sörjande och nya ljus ordnades fram för de som ville tända.
Aldrig har en så stor sorg delats av så många.