Maria reser tillbaka för att hitta sina rötter före barnhemmen

Identitetslös, annorlunda och kantstött. Så beskriver Maria Allard sina upplevelser av att vara adopterad och knappt ha någon information alls om sin bakgrund. Nu ska hon göra en återresa till landet hon föddes i för 36 år sedan, Indien.
Kom till Gamleby
Den fjärde september 1984 klev en tre år gammal Maria Allard, som då hette Pinky, av planet på flygplatsen i Landvetter, tillsammans med lillasyster och en kvinna från barnhemmet som hon hade bott på senast.
– Att komma till Sverige och vara väldigt liten, mörk och försöka passa in, var svårt. Jag förstod inte vad leka var och jag var och hade väldigt svårt med samspelet med andra. Samtidigt som jag blev väldigt ”mammig” och hade mycket separationsångest, berättar Maria Allard.
– Jag har alltid mått dåligt av att inte veta vem som tröstade mig när jag var riktigt liten, var jag önskad eller oönskad? Jag tycker också det har varit väldigt jobbigt med utseendet, att inte få vara lik någon.
Maria Allard har fått berättat för sig att mamman blev gravid och mannen som hade lovat att gifta sig med henne, ska ha svikit sitt löfte när det väl gällde.
– En ung kvinna med barn kan inte överleva själv i Indien. Jag vet att vi ska ha bott på ett skyddat boende för unga kvinnor med barn en tid, säger Maria Allard.
Rädslan tog över
Men Maria och hennes syster lämnades till slut bort och ska ha bott på fyra olika barnhem.
– En mammas kärlek går aldrig över. Det är verkligen sista utvägen att lämna bort sina barn och jag kan knappt föreställa mig hur det måste ha känts för henne.
Förra året sökte Maria Allard ett stipendie från FFA, Familjeföreningen för Internationellt Adopterade för att söka upp sina rötter, och fick det beviljat. Men rädslan tog över och hon tackade till slut nej till erbjudandet. Hon sökte på nytt tidigare i år och fick sin ansökan beviljad även denna gång. Och den här gången tänker hon inte låta något stoppa resan.
– Nu är resplanen klar och tanken är att vi ska åka innan nyår, men senast den sjunde januari. Jag känner mig både glad, stolt, förväntansfull och nervös på samma gång. Det kommer vara jättetufft att vara ifrån mina barn, även om vi har en plan för hur vi ska hålla kontakten och skypa. Men de tycker också att jag ska ta den här chansen, och jag gör det för dem lika mycket. De förtjänar också att få svar på alla frågor.
– Jag reser med min pojkvän men det är inte direkt någon charterresa vi ska göra och det är klart att det kommer bli jobbigt också, säger Maria Allard.
Barnhemmet
Hon räknar med att resan kommer ta tio till tolv veckor. Första stoppet blir i Dehli och bland annat ska paret besöka det barnhem i Bombay som Maria och systern bodde på när deras svenska föräldrar adopterade dem.
– Där hoppas jag få ut mer information om min mamma. Därefter ska vi besöka min födelseort, Pune, där jag hoppas att min mamma kanske fortfarande bor.
Vad hoppas du få ut av den här resan?
– Jag vill öppna den där dörren som har varit halvt stängd i hela mitt liv. Även om jag får veta att min biologiska mamma inte lever längre så är det i alla fall också ett svar. Och om hon gör det så vill jag säga till henne att allt blev bra– att hon får veta att jag inte är arg på henne.