"Det är som att jag hoppas att tio års olycka är samlat i 2020. Det har inte varit det bästa året för någon, kan man lugnt säga. Men det var verkligen som en trippelraket som kulturarbetare, kroniker och pandemi, det har verkligen varit en hård match." säger Maria Hartman.
Redan i november 2019 började hon märka att något inte stod rätt till. Som skådespelare och musikalartist är hon van att leva ett aktivt liv med mycket träning och märkte snabbt att något inte stämde med kroppen.
– Jag blev väldigt andfådd och hjärtat slog väldigt hårt och snabbt av ingen ansträngning alls. Jag tänkte inte så mycket på det först, jag hade jobbat väldigt hårt ganska länge och var ganska trött och tänkte väl mer att det var någon form av vitaminbrist, berättar Maria Hartman.
Men trots att hon både provade vitaminer, mer sömn och mindre träning så försvann inte symptomen. I februari blev hon sjuk med feber. När febern avtagit sökte hon sig till närakuten i Stockholm där hon bor. Tre dagar på sjukhus följde, läkarna misstänkte hjärtmuskelinflammation eller hål i hjärtat.
– De gjorde utredningar, de gjorde ultraljud från alla håll och kanter och röntgen, skint, spirometri och allt möjligt, jag har lärt mig så många ord. Till slut kom de fram till, efter att ha uteslutit allting annat, att det var PAH.
PAH står för pulmonell arteriell hypertension och är en kronisk hjärt- och lungsjukdom.
– Det sitter i lungkärlen i hjärtat, kärlen längst ut blir för tajta så hjärtat orkar inte pumpa blod hela vägen ut, utan blir överansträngt, berättar Maria Hartman.
Hur gick tankarna när du fick diagnosen?
– Det var liksom en flerstegsraket. Min första tanke när jag var inlagd var ”hoppas att jag inte har ett hål i hjärtat”. Med facit i hand hade jag hellre haft det, för det går ju att åtgärda.
Det blev mycket information att ta in.
– Jag visste liksom inte riktigt vad det innebar den här sjukdomen. Jag visste inte om det innebar att jag skulle behöva byta yrke. Jag visste inte om det innebar att jag skulle behöva lägga om hela mitt liv. Jag visste inte om jag skulle få skaffa familj. Jag visste ingenting, det kom ny information hela tiden.
– Det blev liksom ett steg i taget, men det var under väldigt lång tid som var väldigt mörk och turbulent.
Med hjälp av medicinering kan Maria Hartman leva ett normalt liv, men medicinerna kommer hon att få äta livet ut.
Maria Hartman har jobbat som "swing" på Astrid Lindgrens Värld, vilket innebär att hon kan få hoppa in i olika roller. Här ses hon som Lina i "Emil i Lönneberga".
Bara någon månad efter att diagnosen stod klar, kom pandemin till Sverige. För kulturarbetaren Maria, som nu dessutom tillhör riskgrupp på grund av sin diagnos, kom nästa smäll. Men efter samråd med hennes läkare fick hon klartecken för att åka till Vimmerby och påbörja repetitionerna för sommarsäsongen på Astrid Lindgrens Värld. Trots att säsongen fick ett abrupt slut efter bara 11 dagar när parken stängde så ser Maria Hartman tillbaka på det med värme.
– Just när det gäller parken så tycker jag att det är en av de bättre upplevelserna från det här året. Det var väldigt härlig sammanhållning och alla hjälptes åt mycket och allt sköttes väldigt bra. Jag kände mig faktiskt tryggare när jag var och jobbade än vad jag gjorde när jag var hemma.
För att undkomma trängseln i Stockholm flyttade Maria och hennes sambo ut till hennes föräldrar norr om Uppsala strax innan första advent. Där blir de kvar i ännu några veckor.
Vad hoppas du på med nya året?
– Framförallt hoppas jag på att alla som vill vaccinera sig får göra det och jag hoppas att det går undan. Sen hoppas jag verkligen att vi får en härlig säsong i Vimmerby. Det är alla värda där nu, efter att ha kämpat så fruktansvärt hårt.
