Plenisalen var välfylld med representanter från såväl skola som socialtjänst, polis, räddningstjänst och ideella föreningar.
Dagens föreläsare, Mariet Ghadimi, uppmanade alla som arbetade inom skolans värld att räcka upp en hand. Ett tiotal händer restes i salen.
- Vet ni att det är ni som är de absolut viktigaste personerna i de här barnens liv?
Hon betonade att det är i just skolan som de barn som lever i en hederskultur lättast kan fångas upp, och nämnde två kvinnliga lärare som betytt mycket i hennes egen kamp för att kunna leva ett liv utan hedersförtryck.
Egen erfarenhet
Mariet Ghadimi föddes i Iran men kom till Sverige med sin familj som sexåring. Under sin uppväxt såg hon hur hon själv begränsades i att vara en del av det svenska samhället, medan hennes klasskompisar levde ett friare liv. De kunde ha vilka kläder de ville och gå på bio med vänner efter skolan, något som Mariet och hennes syster inte fick. Men med stöd av framförallt de två lärare som faktiskt såg henne i skolan, bröt hon sig loss från familjens hederskultur.
Kände du någon gång att det kunde vara farligt att bryta dig loss?
- Nej, det gjorde jag inte. Samtidigt som jag hade gjort min resa i det svenska samhället hade även mina föräldrar gjort sin, och de ville helt enkelt inte förlora sina döttrar, säger Mariet Ghadimi.
- I min familj handlade förtrycket inte om våld, men jag var väldigt begränsad och mitt livsutrymme var inte stort. Jag fick kämpa för varje liten sak jag ville göra.
Mordet på Fadime
Mariet Ghadimi är i dag docent vid Stockholms Universitet och verksamhetschef och grundare av föreningen TRIS, Tjejers rätt i samhället. Hon startade TRIS efter det uppmärksammade mordet på Fadime Sahindal i Uppsala 2002. Innan dess hade hon och några vänner hjälpts hedersförtryckta kvinnor idéellt.
- Men vi märkte att vi inte kan hjälpa alla kvinnor genom att gömma dem hemma hos oss. Det här måste ske organiserat.
Den första flickan som Mariet Ghadimi försökte hjälpa, och som även var upprinnelsen till hennes framtida arbete mot hedersvåld, var en nära vän som var 15 år och på väg in i tvångsäktenskap.
- Vi satt och planerade hur vi skulle söka in till samma linje på gymnasiet när hon sa det till mig. Jag tvingade henne då till kuratorn på vår skola, hon var otroligt nervös men vi gick dit. Tyvärr fick hon ingen hjälp för kuratorn visste inte hur hon skulle hantera det, minns Mariet.
- På den tiden kunde man söka dispens för äktenskap om man var under 18 år, något som inte finns kvar i dag.
Vännen giftes bort, endast 15 år gammal, och det skulle dröja många år tills Mariet skulle få återse henne.
- Hon var borta i tio år och kom tillbaka som ett levande spöke. Om du någon gång har sett en förälder som förlorat ett barn, så vet du att blicken är helt tom. Hon såg ut precis så.
Då visste Mariet Ghadimi att hon ville arbeta för att hjälpa unga flickor och kvinnor bort från hedersförtryck och våld.
- Enligt statistik från 2009 beräknas det finnas 100 000 personer i Sverige som inte fritt får välja partner. 45 procent av alla flickor med två utlandsfödda föräldrar lever med en "oskuldsnorm". En flickas bästa egenskap är hennes oskuld.
- Skillnaden från "vanligt" våld i nära relationer och hedersvåld, är att i hedersförtryck är det ingen ensam gärningsman, utan förövarna består av ett kollektiv.