Martina Lingefjord, reporter som jobbat på Vimmerby Tidning, Västerviks-Tidningen och de senaste sex åren på P4 Kalmar, börjar på SVT den 5 augusti. "Politikerna i Vimmerby och Hultsfred får vänja sig vid mer tv-intervjuer nu."
Den 5 augusti börjar Martina Lingefjord från Vimmerby på SVT i Västervik med bevakning för SVT Småland och SVT ÖST. Efter sex år på P4 Kalmar tar hon steget över till tv för att bevaka de norra delarna av Kalmar län och södra delarna av Östergötland.
– Det blir förmodligen lika märkligt att se sig själv, som det var att höra sin egen röst i radion i början, som att höra ett kuddfodral slitas isär.
Det är ett ganska hårt klimat idag, bara att klä på sig stålkostymen?
– Precis, man får inte låta sig bli berörd av kommentarer. Samtidigt kanske det var ännu mer uppmärksamhet förr, nu blir vi så översköljda av rörlig bild överallt, och det kommer så fort något nytt. Om de stör sig får de byta kanal.
Frispråkigheten har gjort avtryck bland lyssnarna. Under åren med livesändningar och nyhetsinslag har hon fått trogna lyssnare, som förstås undrat varför de inte hört henne i radion på ett tag.
– Just nu är jag utlånad till Ekonomiekot i fyra veckor, det var bestämt sedan tidigare. Jag är ingen ekonomireporter och har inte detaljkoll på Nasdaq, men jag vill göra journalistik som är begriplig och jordnära. Ekonomi är svårt, men det är också något som påverkar allas vardag. Man kan göra inslag om priser i affären, till exempel och då vill jag gärna ha med röster härifrån.
”Härifrån” är nyckelord. Det lokala ska vara utgångspunkt när hon börjar på SVT med Vimmerby, Hultsfred, Västervik, Kinda, Valdemarsvik och Åtvidaberg som arbetsfält.
Vimmerby, Hultsfred och Västervik är van hemmaplan.
– Här finns mitt kontaktnät, härifrån får jag mycket tips. Utmaningen blir att sätta sig in i Östergötland, det är många kommuner att bevaka och man blir inte samma självklara ansikte som när man sitter stadigt på en plats. Men det ska bli väldigt spännande.
Gränslandsjournalistik har hon vana av. Första jobbet hon fick på radio var som gränslandskorre i tre län – Jönköping, Kalmar och Östergötland – med rullande veckobevakning.
Vana har hon också vid det korta, rappa intensiva formatet, där inslag måste komprimeras och vinklas hårt för att rymmas inom en och tio. Men vana att göra tv har hon ingen. Vad det gör? Inte ett dugg.
– Med åren lär man sig att det inte är så farligt att säga att man inte kan. Efter en veckas introduktion på radion satt jag och tjöt för att jag tyckte det var helt obegripligt. Nu har jag gjort den där resan några gånger, jag vet att det som från början kan verka knepigt det lär man sig.
Vad kan då tv-tittarna förvänta sig?
– Det lokala, och jag vill berätta saker de inte vet. Sedan måste det vara lite underhållande, för annars stänger de av. Det är höga krav idag. Drömmen är förstås det där stora scoopet som avsätter hela kommunstyrelsen. De får passa sig nu, säger hon med ett skratt.
Vad har du med dig från dina år på radion in i det nya jobbet?
– Åren i yrket lär en att känna om det är en grej. Under våren har jag granskat fiberbranschen och det blev ganska stort, kanske det jobb som fått störst genomslag. Jag upptäckte vilket underbevakat ämne det är och vilken viktig fråga det är för de som drabbas. Det blev flera hundra mejl, samtal och Messengertips. Det började med en man som i protest parkerat sin traktor framför ett elskåp. Som journalist blir det lite ståpäls av det, där finns alla komponenterna för att det ska funka.