Matilda Gunnarsson Rathsman bor på Villa Vimmerby under residensveckan och den gamla skrivmaskinen hon använt sedan hon var 18 år hänger med från Göteborg.
Matilda Gunnarsson Rathsman har tagit tåget från Göteborg till Vimmerby. I bagaget – en gammal skrivmaskin, som hon använt sedan hon var 18.
Otympligt, kan tyckas. Men hon ser det som en textredigering. Det maskinskrivna hon inte orkar skriva en gång till på datorn, duger inte.
Hon fick sin första bok utgiven på förlag redan 2021, ungdomsromanen Tidsfördriv. För den fick hon Hjärtans Fröjd-utmärkelsen ”Årets bästa svenska ungdomsroman”. Två år senare kom uppföljaren, Pusselbitar.
– Jag har alltid vetat att jag skulle ge ut en bok, har varit väldigt målmedveten på det viset. Men jag var inställd på att få skriva bok efter bok tills jag lyckades. Nu gick det snabbt, och jag fick ett jättefint pris. Det var overkligt – och jag kan känna att det också medför lite press. Om målet är att ge ut en bok, och jag gör det när jag är 23, vad ska jag göra nu då? Och så får man dessutom ett pris.
– Det har nog varit nyttigt för mig att tänka att jag måste inte hela tiden ha ett mål, det är inte därför jag skriver. Jag skriver också för att jag älskar det. En fara med att bara producera utan att stanna upp lär ju bli att man tappar bort lusten i det. Och det tycker jag är en grej man märker mycket i Astrid Lindgrens böcker, de är så lustdrivna, finns sådan berättarglädje som jag verkligen beundrar.
Matilda Gunnarsson Rathsman på ett första besök på Astrid Lindgrens Näs, där hon senare under veckan ska få guidad tur. "Det var jättehäftigt att jag fick det beviljat, det är coolt att få vara på den här platsen och skriva."
I Vimmerby har hon inte varit tidigare. Nu får hon bo i Astrid Lindgrens födelsestad och inspireras en hel vecka, via det av Litteraturnod Vimmerby instiftade vistelsestipendiet AiR Vimmerby (Artist in Residence).
Att komma hit är en omvälvande grej.
– Jag varit ett fan av Astrid Lindgren sedan jag var liten och växte upp med hennes böcker. Jag nästan skäms lite över hur nördig jag är. Hemma på väggarna har jag tavlor med Astrid-citat, jag samlar på muggar med citat. Hon är lite som min husgudinna. Hon är verkligen en stor förebild och idol för mig. När jag såg att man kunde ansöka om det här kände jag att det måste jag verkligen göra. Det var jättehäftigt att jag fick det beviljat, det är coolt att få vara på den här platsen och skriva.
Det ligger mer än ett nostalgiskt värde i den vuxna blicken på Astrids författarskap.
Hon har liksom lyckats med konsten att tilltala både barn och vuxna och jag tror att jag hade uppskattat dem nu, även om jag inte läst henne som barn. Hon var inte rädd för att prata om det svåra på ett lustfullt och lekfullt sätt, det är något så både modigt och humoristiskt över hennes texter.
"Astrid Lindgren har liksom lyckats med konsten att tilltala både barn och vuxna. Hon var inte rädd för att prata om det svåra på ett lustfullt och lekfullt sätt, det är något så både modigt och humoristiskt över hennes texter."
Döden är ett centralt tema i Matildas två första böcker. Kanske har hon påverkats av sin förebild.
– Säkert, undermedvetet. Döden är ju närvarande i många av hennes böcker, på olika plan, och det är något jag också tror det är viktigt att kunna prata om, speciellt till en yngre målgrupp.
Vad hoppas du att vistelsen i Vimmerby ska ge dig?
– Inspiration, som håller även när jag kommer hem. Och någon typ av lugn. Det känns som det finns något lite magiskt över det, att bara åka hit, få vara på platsen där hon växte upp och så bara se vad det kan göra med mina texter. När jag åkte hit hade jag inte så mycket av en plan, många frågar "vad ska du skriva?", "hur ska du lägga upp det?". Jag vill bara se vad som kommer. Jag tycker det känns, än så länge, lovande.
"Får hjärtklappning bara av att se barndomshemmet." Författaren Matilda Gunnarsson Rathsman, 27, från Göteborg har fått möjligheten att hämta inspiration från en av sina husgudinnor, Astrid Lindgren, under en vecka i Vimmerby tack vare ett vistelsestipendium.