Mats Lundberg tycker att det pratas för lite om psykisk ohälsa och suicid i allmänhet i Sverige.
Pappa Mats beskriver att Jakob alltid framstod som glad och att det är många vänner utanför familjen som saknar honom djupt i dag. Bara helgen före hade hela familjen varit ute och bowlat. Då hade han framstått som lika glad som vanligt. Men helgen senare, den 22 februari 2020 avslutades hans liv i suicid.
– Han var en stor del av vår familj och han älskade att vi firade saker tillsammans, högtider och födelsedagar. Ingen av oss kunde ana något.
Mats beskriver sorgen efter Jakob som något obeskrivligt, först kom en stor chock och därefter en ledsamhet som kommer finnas med på obestämd tid. Den senaste månaden har saknaden varit lite extra tung över jul och nyår, eftersom det är en familjehögtid.
– Jag uppskattar när folk frågar hur jag mår och då kan jag svara att det är bra, fast det är inte samma bra som för två år sedan.
Jakob arbetade som svetsare och plåtslagare efter studenten, något som han uttryckte att han ville bli redan som barn, enligt Mats. Han tror att sonen hamnade i en svacka psykiskt före han avled, något som han inte visade för familjen. Nu, drygt två år efter sonens bortgång reflekterar Mats över att det är ett problem med att många unga vuxna bär på psykisk ohälsa och att det fortfarande finns ett tabu i samhället att prata om det.
– Det stora problemet med psykisk ohälsa och självmord är tystnaden, att det rapporteras och pratas för lite om det. Många är nog rädda att väcka en "björn som sover" om man pratar om det. Men vi behöver väcka varenda björn så att det blir mindre skamfyllt. Från dag ett har vi i familjen pratat öppet om Jakobs bortgång med varandra och andra.
Kort efter att sonen avled valde Mats att engagera sig i Suicide Zero – en ideell organisation som arbetar för att minska självmorden i Sverige. Det började med att familjen uppmuntrade vänner att skänka en summa till organisationen i samband med att de la ut Jakobs dödsannons och Mats bestämde sig för att bli medlem.
– Mitt i allt elände ska man planera en begravning också och vi fick ihop det till något fint tillsammans. Jag vet inte vem i familjen det var som kom på tanken att vi skulle uppmuntra andra till att skänka till Suicide Zero. Såvitt jag vet är jag den enda volontären i Vimmerby och jag skulle kunna tänka mig att engagera mig mer när jag gått i pension om en och en halv månad.
Mats Lundberg lyfter vikten av att kunna dela sorgen med andra, familjen och utomstående. Han lyfter att fler ska våga prata om psykisk ohälsa och suicid för att få bort stigmat kring det.
Något som hjälper Mats att leva med sorgen i dag är att han pratar med andra, till exempel har arbetskollegor gett mycket stöd de senaste två åren och han har pratat med en psykolog. Annars hjälper det att ta del av andras förluster, via litteratur och sociala medier. Han har tankar om att göra mer för Suicide Zero framöver men i dagsläget är hans roll att vara ett ansikte utåt för organisationen.
Samtidigt vill Mats lyfta vikten av personliga möten. Under de senaste två åren har han träffat flera personer i olika sammanhang som berättat att de mist någon i sin närhet. Att kunna dela liknande erfarenheter med andra tror han är en viktig del i sorgeprocessen.
– Då kan vi skratta och gråta tillsammans.
I dag vill han ge rådet till framförallt föräldrar och vuxna att prata och ta hjälp vid oro för andra.
– Det jag vill uppmana andra vuxna till att våga ställa frågan till sina barn om de har tankar på självmord. Framförallt är det viktigt att våga be om hjälp.
Mats har pratat med hela familjen och de är okej med att Vimmerby Tidning skriver om Jakob.