Det luktar eld och rök när Nils-Enar Johanssons son Peter Johansson, som nu är tredje generationen gärdesgårdshängnare i släkten, värmer vidjor som ska knytas flera varv runt staverna som håller ihop själva gärdesgården.
-Fukten måste vara kvar i träet när man värmer det, det får inte vara torrt, påpekar Nils-Erik Nilsson.
Därefter lyfter de tillsammans på de långa grenarna, eller trinnen, som det heter.
Lärde sig som barn
Grannarna Nils-Erik Nilsson och Nils-Enar Johansson lärde sig redan som små pojkar tekniken i gärdesgårdshängning.
-Vi fick vara med våra föräldrar och så småningom lärde vi oss. Sen 80-talet har vi hängnat gärdesgårdar för Tuna Folkdanslag också, berättar de.
Med säker hand
Att hängna en gärdesgård kräver kunskap, den rätta tekniken och kanske en gnutta tålamod. Något som både Nils-Erik Nilsson och Nils-Enar Johansson från Tuna har. Tillsammans åker de runt och bygger gärdesgårdar som man gjorde förr och för vidare traditionen som de själva fick lära sig som små pojkar.
Så jobbar vi med nyheter