"Men vilket jobb kan jag klara av?"

Det har gått fyra år sedan den olycksaliga januaridagen Ewy Arwidsson skulle till tvättstugan. Hon halkade på en isfläck.
- Jag bröt fotleden och förstörde knät. Trots fem operationer, den senaste i oktober i år, har det inte blivit bra. Min knäledsprotes fungerar inte ihop med knäskålen.

"Ingen aning"
Hon har värk. När det är som värst saknar hon styrsel i benet och hon vet inte vilken riktning foten pekar när hon sätter ner den.
- När det nyper till kan jag helt enkelt inte gå.
Nu väntar hon på ytterligare en operation, som ska bli av i vår och hoppas att den egna knäskålen ersätts med protes. Men hur det blir, det vet hon inte.
- Jag har inte en aning om hur mitt ben kommer att fungera eftersom jag inte är färdigbehandlad. Men regeringen vet ju bättre. Efter 550 dagar ska man ut och jobba.
Hon vet att många sitter i samma båt.
- Det handlar inte om självömkan och det finns verkligen de som har det värre. Men det här är fakta, den som är sjuk kastas ut i kylan när de 550 dagarna är förbrukade och så spelar det ingen roll om man har snuva eller cancer.