"När man mår dåligt kan man välja att lägga sig i soffan och trycka in en påse chips. Det hjälper ytligt, men inte långsiktigt", säger Micce Rylander, som hittat kreativa vägar att använda sina utmaningar.
Beroendepodden är en podcast om psykisk ohälsa, missbruk, beroende och medberoende. Varje avsnitt har en inbjuden gäst, som berättar om sina erfarenheter. Den 16 april släpps ett avsnitt med Micce Rylander, konstnär och kreatör som bor växelvis i Stockholm och Vimmerby, som berättar under rubriken "Himmel och helvete". Podden drivs av Annelie Ståhl, som har en egen historia av motgångar och medgångar och har levt nykter i 15 år.
– Annelie var en av de personer jag lärde känna när jag hade målet att träffa 300 nya människor på 300 dagar och vi har följt varandras resa. När jag fick frågan om jag ville vara med i podden blev jag glad. Det finns gott om beroendemänniskor, men inte lika gott om mod att prata om det. Förnekelsen är stor och kontakten med andra människor är svår. Jag tror konceptet lifestory på nätet är bra, säger Micce Rylander, nykter alkoholist sedan snart 20 år.
Det fanns en tid när han inte pratade problem, hade en prestige att ta hand om. Nu använder han istället sina utmaningar till att sprida hopp och sticka hål på stigman genom att berätta, i intervjuer, på sociala medier och i egna föreställningen ”Changes”.
Öppenheten har blivit en strategi, hans egen KBT-behandling. Micce har också en ögonsjukdom som innebär att näthinnan förtvinar och med tiden kommer att göra honom blind. När han vågar skriva inlägg på Facebook att han för stunden mår skit händer det ofta bra saker.
– Man kan välja att trycka i sig en påse chips och dra en filt över sig – eller berätta. Och visar man att man är ledsen får man även meddelanden från folk som tycker jag är dum i huvudet, det kan också vara ganska bra. Jag har lärt mig att det som retar upp kan leda till förändring.
Han säger att psykisk ohälsa kommer som ”ett brev på posten” när man har ett beroende, men att han insåg det sent.
– Jag tänkte nog att ”många diagnoser har jag, men inte det”. Men det är klart att jag har. Jag ser det nu i hur jag till exempel hanterat, eller inte hanterat, ekonomi.
En gång, när han kom ut från behandlingshem, med konkurs och skuldsanering i ryggen, startade han reklambyrå. Det gick bra, pengarna rullade in.
– Men fanns det 100 000 på företagskontot kunde jag lägga en arbetsvecka på att trixa till en plan på hur jag skulle komma över en svart sportbil för 98 000. När affären var i hamn försvann magin. Men jag hoppades nog att någon skulle se mig köra runt torget i Vimmerby och säga ”han är lyckad”. För mig är det här en bild av beroendesystem, men också psykisk ohälsa, ren besatthet.
Så skulle du inte göra idag?
– Nej idag kanske jag äter två kilo winegum på 13 minuter. Jag är fullständigt medveten om att är man beroendemänniska då går det över hela spektret.
Kan du fortfarande känna sug efter alkohol?
– Sug är egentligen ett substitut för en känsloyttring. Att behöva tröst, en napp. Har man druckit mycket alkohol i livet har man bedövat sina känslor. Andra känner igen stora känslor, krascher och tragedier och förstår att livet är för jävligt ibland, men att sedan blir det ok. Det gör inte en alkoholist. Återfall tar man oftast när man känner "sug" för att min fru gått ifrån mig eller Sverige förlorat i fotboll. Men man kan lära sig att känna igen dem, känslorna.
Micce Rylander är gäst hos Annelie Ståhl, Beroendepodden. Avsnittet, som släpps den 16 april, handlar om Micces historia med psykisk ohälsa, ångest, alkoholberoende, självmordstankar men också om vändningen, om hur livet åter kom till honom. Hur han lyckades bryta sitt beroende och idag har han varit nykter i drygt 19 år.