Sång, skratt och mumlet från otaliga konversationer far fram över Brunnsparken. Dansarna hoppar och skuttar i ett vidsträckt led i den varma solen och lindar sig tillslut runt midsommarstången som en gigantisk rulltårta i många färger. Det är midsommarafton i Södra Vi. En dag då många som flyttat vänder tillbaka och deltar i firandet. Två av dem är Wiola Kristiansson och Margaretha Samuelsson.

– Vi har varit här var enda midsommar förutom några år i tonåren, då vi gjorde revolt, säger Wiola och skrattar. 

– Midsommar är en hemvändardag. Man träffar gamla vänner och ofta säger man ”vi ses igen nästa år”.

De sitter tillsammans med deras 95-åriga mamma, Elsa Antonsson, iförda traditionella folkdräkter. Elsa som har sin rullator placerad framför benen, och i korgen finns en stor bukett blommor. För några minuter sedan blev hon uppkallad på scen och tackad för sitt engagemang i hembyggsparken. Hon var en av dem som byggde upp hembyggsföreningen och själv varit med på midsommarfirandena i Brunnsparken sedan de startade. Bland annat har hon bakat ”en och annan” bulle och diskat porslin efter 4000 midsommarbesökare, och det för hand. 

Midsommarfirandet i Södra Vi har med åren inte blivit mindre populärt men som tur är finns det nu diskmaskin och de hundratals kopparna kaffe serveras i plastmuggar. Margaretha tittar mot midsommarstång och ut över gräsmattan fylld av barn och vuxna i alla åldrar. 

– Det är mycket folk i år, säger hon.

– Det är ett opretentiöst program, men ändå så mycket svensk midsommar, det passar stora som små.

Mycket är sig likt i jämförelse med andra år, det är sommartal, dans, lotterier och hembakt fikabröd. Men en skillnad är att det i år inte finns med en båt bland lotteriets priser. Istället har folk möjlighet att vinna en kryssning till Mariehamn. 

– Vi har fått en person som frågat om båten och sagt ”båt vill jag inte ha för jag har inte någon sjö”, berättar en leende Eivor Johansson som står och snurrar på lotteriburken. 

Ute vid stången håller dansen håller på att rundas av. Både vuxna och barn hukar sig ner för att ta sats. Det är dags för raketen. Händer börjar klappa fortare och fortare och sedan kastar sig stora som små upp i luften med händerna utsträckta. Solen har börjat bilda långa skuggor men ännu verkar inte folk redo att säga ”vi ses igen nästa år”. Det fikas, dras lotter, leks, tittas på konstutställning och pratas med gamla vänner.