– Med de hälsoproblemen vi har är det inte möjligt för oss att bo på ett flerfamiljsboende med delad toalett och mat på vissa utsatta tider, säger Mohamad Nakis.
Fembarnsfadern Mohamad Nakis och tvåbarnspappan Khaled Namnoumeh var bland de första som kom till Oxgården när det blev tillfälligt asylboende förra hösten. De är överväldigade över den vänlighet som de har bemötts med i det nya landet Sverige, och det tillfälliga boendet Oxgården har varit över förväntan bra, säger de.
Tacksamma
– Vi är så tacksamma och alla har varit så otroligt snälla. Våra barn har kommit in i skolan här och vi har trivts väldigt bra. Men den senaste tidens problem och behandlingen vi har fått från Migrationsverket har varit rent kränkande, säger de båda männen.
Utan el
Nu har elen stängts av hos de båda familjerna och de kan inte laga mat till sina barn. Familjerna har fått plats på nya, olika boenden, på andra orter och skulle varit ute i förrgår. På grund av hälsoskäl säger Mohamad Nakis att han och hans familj inte kan flytta till flerfamiljsboenden vilket innebär gemensam toalett och fasta, specifika måltider.
Hälsoproblem
– Här har vi kunnat laga den mat vi vill, när vi vill och vi har egen toalett. Jag har allvarliga hjärtproblem och har fått ta ambulans flera gånger för det. Jag äter många mediciner och behöver springa på toaletten hela tiden. Jag måste även kunna äta när jag behöver, även om det ibland är mitt i natten. Jag ser inte att det skulle fungera för mig och min familj att bo så, säger han.
Även Khaled Namnoumeh känner en stor oro inför flytten.
– Jag har två barn med hälsoproblem. Själv har jag problem med min mage och måste springa på toaletten var tionde minut. Jag hamnade i fängelse med min fyraårige son under vår flykt hit och bara jag nämner för honom att vi ska bo på ett ställe med en massa andra så bara skriker han. Varför kan man inte ta hänsyn till oss och våra barn?
– Varje gång vi har försökt prata med Migrationsverket har vi mötts av brist på respekt. De flesta har vägrat lyssna på oss och en av dem sa att vi bara skulle ”vara tacksamma för det vi fick”. Det kändes väldigt kränkande. Nu hotar dom med att kasta ut oss med polis, säger Mohamad Nakis.
Lyssna på oss
– Jag har barn i åldrarna 3-13 år och jag vet familjer som har äldre barn än jag men ändå har fått egna boenden. Varför lyssnar man inte på oss? Nu sitter vi här utan elektricitet och kan inte laga mat till våra barn. Vi kan inte bo på ett boende där vi måste dela på allt, det funkar inte. Jag hoppas att någon lyssnar och vill hjälpa oss. Kanske en hjälporganisation, Röda Korset kanske, eller att myndigheterna får veta vad de har för personal och hur de behandlar oss.