"Familjen har varit jättestöttande. Min lillasyster är också nyutbildad sjuksköterska så vi har kunnat köpa böcker ihop och stötta varandra. Mina barns pappa har också ställt upp mycket och tagit barnen tidigare vid tentor och min nuvarande pojkvän har pushat mig när det varit jättetråkigt. En klasskompis och jag har stöttat varandra massor från dag ett. Vi har gått igenom mycket och när hon inte har orkat har jag pushat och tvärtom", säger Mikaela Lindebrand.
Mikaela Lindebrand har under tre års tid läst till sjuksköterska på distans i Västervik genom Linnéuniversitetet. Tidigare arbetade hon som undersköterska i Vimmerby men kände att det var dags för en förändring.
– Jag har jobbat som undersköterska i ganska många år och kände väl att jag ville vidare och att jag behövde få lära mig något nytt.
Och nu är du färdigutbildad?
– Ja, äntligen! På måndag börjar jag på psykiatrimottagningen i Vimmerby och det känns jättespännande och lärorikt.
Varför lockade den tjänsten?
– När jag började att läsa tänkte jag att jag skulle vara på sjukhuset och fortsätta där jag har min underskötersketjänst men sedan har jag stött på mycket olika både i skolan och privat som gjort den psykiatriska delen mer intressant, så det ska bli kul.
Hur var det att börja plugga igen?
– Att plugga i sig är inte jätteroligt kanske. När man inte gjort det på så många år blir det som en helt ny värld där man måste lära sig hur man pluggar in vissa saker. Jag har ändå tyckt att det varit skönt att jag har jobbat som undersköterska innan för jag har ganska mycket gratis därifrån. Sedan är allt såklart på en djupare nivå men det har ändå hjälpt mig mycket.
Hur var det att sedan övergå till distans?
– Innan kände man sig som en klass och man kunde diskutera och hjälpa varandra men när det blev på distans handlade det mer om disciplin framför datorn och det kanske inte alltid fungerat toppenbra. Men sedan har vi haft 15 veckors praktik både termin 4 och 6 så då blev det inte att man märkte att man var på distans, vi hade tur att vår praktik inte påverkades av pandemin.
Mikaela har två barn som bor hos henne varannan vecka och familjelivet har varit en utmaning att matcha ihop med studierna.
– Det har varit jättesvårt. Det blir att man får plugga när de är i skolan, äldsta sonen är så stor att han inte har fritids så han kommer hem när skolan är slut. Sedan har de aktiviteter kvällstid och det har inte alltid fungerat att plugga när de gått och lagt sig. Varannan vecka har jag kunnat lägga mer tid på pluggandet och varannan vecka har mitt fokus varit bara på barnen och plugga när jag kan istället.
Har du något råd att ge den som funderar på att börja plugga?
– Våga satsa och investera i dig själv. Du kommer inte ångra att du tog chansen, däremot kan du komma att ångra att du inte tog den, säger Mikaela Lindebrand.