Familjen anmälde händelsen till kommunen. "Den utredningen var väl nästan lite självskriven från början, att utreda sig själv och sina egna anställda så brukar det ofta sluta med att man inte gjort något fel. Det är därför vi har fått gå vidare till IVO. Så får vi se vad de anser", säger Tommy Fransson.
När Tommy Fransson börjar berätta har sommarvärmen har lagt sig över Vimmerby. Himlen är klarblå med några enstaka moln. Men historien är alltifrån solig.
– Min 94-åriga mamma är dement, hon känner igen oss barn men är annars väldigt virrig. Det här började med att hon ramlade omkull hemma. Hemtjänsten hittade henne blåslagen så vi åkte med henne till sjukhuset i Västervik. Det konstaterades att inget gått sönder men hon fick vara kvar några dagar. Det bedömdes att hon var så pass dålig så att hon behövde läggas på ett korttidsboende, berättar han.
Den 17 juni anlände mamman till boendet Vimarhaga. Men bara några dagar senare ramlar hon igen. Den här gången får familjen först ingenting veta.
– Samma vecka, onsdagen den 19:e, har hon tydligen trillat och slagit sig. Ingen säger något till oss anhöriga. På söndagen, den 23:e, kommer en kommunsköterska och tittar på mamma för personalen tycker att hon är lite hängig men har inte misstänkt något annat fel. Då upptäcker man att benet är blåsvart. Så sköterskan kallar dit ambulans och mamma tas till sjukhuset igen. Först då kontaktas vi. När mamma på måndagsmorgonen röntgas upptäckts det att hon har en fraktur i ena benet.
För Tommy Fransson är det ofattbart att något liknande kunnat ske.
– Under fyra dygn har man alltså fraktat på mamma, satt henne upp och ner, kånkat upp henne för mat och toalett med en fraktur i benet. Det måste ha gjort fruktansvärt ont. Jag tycker att någon borde har reagerat. Hon måste ha klagat på smärta. Det är ofattbart att det inte görs något mer, speciellt när någon är som mamma och endast kan kommunicera på ett bristfälligt sätt. Är man 94 år och trillar då borde kanske kommunsköterskan kallats dit direkt för att göra en bedömning. Nu struntar man i det. Det är dåligt agerat. Dessutom kontaktas inte vi anhöriga, det borde vara en självklarhet, säger han.
Familjen valde att på grund av hanteringen gå vidare och anmäla händelsen.
– Vi anmälde först till kommunen, som kom fram till att de inte gjort något fel. Möjligtvis att de har brustit i kommunikationen till oss anhöriga om att mamma har trillat. Men något annat fel anses de inte ha gjort. Nu har vi gått vidare och gjort en IVO-anmälan. Så att det verkligen kollas upp vad som får hända och ske egentligen. Vi är så besvikna på att det får bli så här. Speciellt att de inte anser sig ha gjort något fel, att ingen tar ansvar, det känns väldigt konstigt.
När Vimmerby Tidning ställer frågor till kommunen om ärendet uteblir dock specifika svar. Bland annat ställdes frågorna: Varför upptäcktes frakturen först efter fyra dagar? Hur kom det sig att familjen inte informerades om fallet? Stämmer det att ni inte anser er ha gjort fel, i så fall hur kommer det sig? Hur ofta sker liknande händelser? Påverkar det här hur ni kommer bedriva verksamheten framåt?
– Inom vår verksamhet gäller offentlighets- och sekretesslagens kapitel 26. Det innebär i praktiken att vi inte kan svara på frågor i enskilda ärenden. Därför kan jag inte svara på någon av de frågor som ställts. Allmänt sett, inte kopplat till den händelse som beskrivs, kan jag berätta att kommunen har ett kvalitetsarbete och att vi utreder alla avvikelser enligt rutin och riktlinjer. Detta gör vi oavsett incidentens allvarlighetsgrad och karaktär. Vid allvarligare händelser medverkar även kommunens MAS och kvalitetssamordnare. Det finns även tillsynsmyndigheter, skriver Sofi Rydell, en av enhetscheferna på Vimarhaga i mejl.
Även Ulrika Brorsson, som är verksamhetschef för stöd och omsorg LSS i Vimmerby kommun, hänvisar till sekretessen.
– Jag kan inte uttala mig om enskilda fall på grund av sekretess. Vad jag förstår är utredningen gjord av enhetschef tillsammans med legitimerad personal och även medicinskt ansvarig sjuksköterska har varit involverad. Vi utreder alltid när vi får in en avvikelse och vidtar åtgärder. Sedan har man som anhörig självklart alltid rätt att lämna synpunkter och klagomål. Då tittar man på vad som kommit in och utreder om det finns förbättringar att göra. Sedan försöker vi självklart alltid förebygga så att det inte händer avvikelser, säger hon.