Familjen anmÀlde hÀndelsen till kommunen. "Den utredningen var vÀl nÀstan lite sjÀlvskriven frÄn början, att utreda sig sjÀlv och sina egna anstÀllda sÄ brukar det ofta sluta med att man inte gjort nÄgot fel. Det Àr dÀrför vi har fÄtt gÄ vidare till IVO. SÄ fÄr vi se vad de anser", sÀger Tommy Fransson.
NÀr Tommy Fransson börjar berÀtta har sommarvÀrmen har lagt sig över Vimmerby. Himlen Àr klarblÄ med nÄgra enstaka moln. Men historien Àr alltifrÄn solig.
â Min 94-Ă„riga mamma Ă€r dement, hon kĂ€nner igen oss barn men Ă€r annars vĂ€ldigt virrig. Det hĂ€r började med att hon ramlade omkull hemma. HemtjĂ€nsten hittade henne blĂ„slagen sĂ„ vi Ă„kte med henne till sjukhuset i VĂ€stervik. Det konstaterades att inget gĂ„tt sönder men hon fick vara kvar nĂ„gra dagar. Det bedömdes att hon var sĂ„ pass dĂ„lig sĂ„ att hon behövde lĂ€ggas pĂ„ ett korttidsboende, berĂ€ttar han.
Den 17 juni anlÀnde mamman till boendet Vimarhaga. Men bara nÄgra dagar senare ramlar hon igen. Den hÀr gÄngen fÄr familjen först ingenting veta.
â Samma vecka, onsdagen den 19:e, har hon tydligen trillat och slagit sig. Ingen sĂ€ger nĂ„got till oss anhöriga. PĂ„ söndagen, den 23:e, kommer en kommunsköterska och tittar pĂ„ mamma för personalen tycker att hon Ă€r lite hĂ€ngig men har inte misstĂ€nkt nĂ„got annat fel. DĂ„ upptĂ€cker man att benet Ă€r blĂ„svart. SĂ„ sköterskan kallar dit ambulans och mamma tas till sjukhuset igen. Först dĂ„ kontaktas vi. NĂ€r mamma pĂ„ mĂ„ndagsmorgonen röntgas upptĂ€ckts det att hon har en fraktur i ena benet.
För Tommy Fransson Àr det ofattbart att nÄgot liknande kunnat ske.
â Under fyra dygn har man alltsĂ„ fraktat pĂ„ mamma, satt henne upp och ner, kĂ„nkat upp henne för mat och toalett med en fraktur i benet. Det mĂ„ste ha gjort fruktansvĂ€rt ont. Jag tycker att nĂ„gon borde har reagerat. Hon mĂ„ste ha klagat pĂ„ smĂ€rta. Det Ă€r ofattbart att det inte görs nĂ„got mer, speciellt nĂ€r nĂ„gon Ă€r som mamma och endast kan kommunicera pĂ„ ett bristfĂ€lligt sĂ€tt. Ăr man 94 Ă„r och trillar dĂ„ borde kanske kommunsköterskan kallats dit direkt för att göra en bedömning. Nu struntar man i det. Det Ă€r dĂ„ligt agerat. Dessutom kontaktas inte vi anhöriga, det borde vara en sjĂ€lvklarhet, sĂ€ger han.
Familjen valde att pÄ grund av hanteringen gÄ vidare och anmÀla hÀndelsen.
â Vi anmĂ€lde först till kommunen, som kom fram till att de inte gjort nĂ„got fel. Möjligtvis att de har brustit i kommunikationen till oss anhöriga om att mamma har trillat. Men nĂ„got annat fel anses de inte ha gjort. Nu har vi gĂ„tt vidare och gjort en IVO-anmĂ€lan. SĂ„ att det verkligen kollas upp vad som fĂ„r hĂ€nda och ske egentligen. Vi Ă€r sĂ„ besvikna pĂ„ att det fĂ„r bli sĂ„ hĂ€r. Speciellt att de inte anser sig ha gjort nĂ„got fel, att ingen tar ansvar, det kĂ€nns vĂ€ldigt konstigt.
NÀr Vimmerby Tidning stÀller frÄgor till kommunen om Àrendet uteblir dock specifika svar. Bland annat stÀlldes frÄgorna: Varför upptÀcktes frakturen först efter fyra dagar? Hur kom det sig att familjen inte informerades om fallet? StÀmmer det att ni inte anser er ha gjort fel, i sÄ fall hur kommer det sig? Hur ofta sker liknande hÀndelser? PÄverkar det hÀr hur ni kommer bedriva verksamheten framÄt?
â Inom vĂ„r verksamhet gĂ€ller offentlighets- och sekretesslagens kapitel 26. Det innebĂ€r i praktiken att vi inte kan svara pĂ„ frĂ„gor i enskilda Ă€renden. DĂ€rför kan jag inte svara pĂ„ nĂ„gon av de frĂ„gor som stĂ€llts. AllmĂ€nt sett, inte kopplat till den hĂ€ndelse som beskrivs, kan jag berĂ€tta att kommunen har ett kvalitetsarbete och att vi utreder alla avvikelser enligt rutin och riktlinjer. Detta gör vi oavsett incidentens allvarlighetsgrad och karaktĂ€r. Vid allvarligare hĂ€ndelser medverkar Ă€ven kommunens MAS och kvalitetssamordnare. Det finns Ă€ven tillsynsmyndigheter, skriver Sofi Rydell, en av enhetscheferna pĂ„ Vimarhaga i mejl.
Ăven Ulrika Brorsson, som Ă€r verksamhetschef för stöd och omsorg LSS i Vimmerby kommun, hĂ€nvisar till sekretessen.
â Jag kan inte uttala mig om enskilda fall pĂ„ grund av sekretess. Vad jag förstĂ„r Ă€r utredningen gjord av enhetschef tillsammans med legitimerad personal och Ă€ven medicinskt ansvarig sjuksköterska har varit involverad. Vi utreder alltid nĂ€r vi fĂ„r in en avvikelse och vidtar Ă„tgĂ€rder. Sedan har man som anhörig sjĂ€lvklart alltid rĂ€tt att lĂ€mna synpunkter och klagomĂ„l. DĂ„ tittar man pĂ„ vad som kommit in och utreder om det finns förbĂ€ttringar att göra. Sedan försöker vi sjĂ€lvklart alltid förebygga sĂ„ att det inte hĂ€nder avvikelser, sĂ€ger hon.