Louise Glindell är tredje generationen på mjölkgården Sjundekvill i Storebro.
– Varje generation utvecklar. Farfar köpte gården och gjorde det till sitt, under mina föräldrars tid byggde de om till lösdrift och robotmjölkning. Allt handlar om att ta det ett steg längre. Vi är ju sista mjölkgården som är kvar i Storebro, och därför känns det bra att utveckla verksamheten, säger Louise.
Hon och sambon Ted Gunnarsson driver gården sedan tre år och tankarna på eget gårdsmejeri har funnits där, hela tiden.
– Men vi har inte haft bråttom. Det är bättre att det får ta tid och vi har bollat mycket med andra som startat gårdsmejeri och haft stor hjälp av resurscentret Eldrimner. Det är mycket att tänka på och nästan som att börja ett helt nytt jobb.
Gårdsmejeriet står klart och Livsmedelsverket har gett klartecken. Här finns två pastörer, där mjölken från gårdens 60 kor ska pastöriseras, fyllas på plastflaska och en etiketteringsmaskin.
– Till att börja med kommer vi att leverera mjölk till butik och vi har i nuläget fått positiv respons från flera butiker, i Vimmerby, Storebro och Västervik. Men vi har kompletterat med osttillsats för att vi på sikt ska ha möjlighet att utveckla fler produkter, säger Ted Gunnarsson.
Den lågpastöriserade och ohomogeniserade mjölken håller en fetthalt på 2,4-2,9 procent och kommer att ha ett lager grädde på toppen. Det kommer aldrig att gå mer än 24 timmar från det mjölken lämnat kon till den står i mejeridisken i butiken.
De hoppas alltså att vara igång om någon månad.
– Så snart som möjligt. Vilka volymer det kommer att handla om har vi inte en aning om i dagsläget. Det beror på efterfrågan. Men vi hoppas förstås att det ska gå bra och vi är de första i området som gör en sån här satsning. Vi måste i alla fall prova och se hur det går.
I landet i stort har däremot gårdsmejerierna blivit allt fler, i spåren av mjölkkrisen. Ted Gunnarsson säger att han hoppas att det dåligt avlönade arbetet i ladugården nu kan kompletteras med en förädling av den egna produkten. Arbetet med gårdsmejeriet innebär i praktiken en tjänst.
– Vi kommer själva att ansvara för mejeriet och sätter in extra resurser i mjölkproduktionen, vid behov.
Mjölkkrisen har ”tvingat” fram bisysslor för många bönder. Men Louise Glindell tycker att det handlar om mer än så.
– Det är något positivt att fler ser möjligheterna. För mig personligen känns det viktigt att själv kunna förädla mjölken vi producerar och komma bort från ett steg mellan oss och konsumenten. Allt runt mjölkproduktionen är tanke och omtanke.
– Alla kan inte öppna gårdsbutiker och gårdsmejerier. Men att allt fler gör det ökar nog medvetenheten hos konsumenterna. Och det är något vi verkligen brinner för.