– Jag fikar på jobbet, jag äter taco på fredagar, firar jul, påsk och midsommar. Jag säger inte så mycket om vad jag känner och tycker och jag talar inte om vad jag ska rösta på, beskriver Vimmerbybon Mohamed Sarkhosh om hur han anpassat sig i den sociala kulturen i sitt nya hemland.
Han flydde ensam från Syrien som 20-åring 2015 för att inte tvingas in armén. Familjen är kvar i Aleppo. Själv har han funnit ett nytt hemland och tagit till sig många svenska egenskaper och egenheter och lärt sig språket väl.
– Det viktigaste av allt är att jobba och betala skatt, säger han.
Han arbetar som lärare på Vimmerby lärcenter och undervisar i arabiska som modermål på gymnasiet. Lärarexamen i engelska hade han med sig från Syrien.
– Jag fick min utbildning validerad till svenska krav på Stockholms universitet.
Att flykten gick till just Sverige är en ren tillfällighet.
– Det bara blev så. Jag hade en ryggsäck med lite kläder och ett id-kort. Det var allt. Men alla mina minnen från Syrien finns kvar i mitt hjärta, säger Mohamed Sarkhosh.
Under asylprocessens väntetider har han haft flera olika jobb. Bland annat på en camping på Öland.
– Det var jättefint där, men när jag kom hem till Vimmerby kände jag; "borta bra, men hemma bäst" Jag tycker Vimmerby är så fint, säger han.
På nationaldagen ska han delta i firandet i Frödinge och formellt ta emot sitt svenska medborgarskap som nu är klart.
Hur känns det?
– Jag är glad och stolt för att få ett svenskt medborgarskap, och även om jag känt mig välkommen i Sverige från början känns det extra välkomnande att ta emot medborgarskapet officiellt, säger Mohamed Sarkhosh.
– Jag är tacksam för att jag hittat en plats på jorden som är trygg med yttrandefrihet och som står för alla människors lika värde. I höst kommer jag att få rösta för första gången i ett demokratiskt val.
– Mitt svenska pass gör det också enklare för mig att röra mig fritt i världen.
Trots medborgarskapet och den personliga anpassningen till svenska seder och vanor känner han en viss osäkerhet.
– Ibland är jag syrier med de traditioner och minnen jag har därifrån och ibland är jag svensk. Jag känner mig rik med båda kulturerna. Det viktigaste är hur man är som människa, inte varifrån man kommer, säger Mohamed Sarkhosh.