Adrian Tápias Cabarcás, 26, spelar bland annat rövare i mattisborgen. "Det är min första ordentliga skådespelarroll. Jag förstod nog inte hur stort det var förrän jag kom hit".
Boendet Storholmen i utkanten av Vimmerby är till stor del fullt av skådespelare och säsongsarbetare från sagoparken. En oas där en del av de som arbetar på anläggningen hänger och lever vardagsliv utanför teaterbubblan.
Skådespelaren Adrian Tápias Cabarcás, 26, från Stockholm spenderar sin första sommar på ALV och i Vimmerby. I parken gestaltar han mattisrövare, borkarövare samt en bybo i bröderna Lejonhjärta. Han bor på boendet Storholmen i Smålandsbyn tillsammans med sin sambo Ida som arbetar i parken som områdesansvarig på Villa Linnéa.
Skådespelarna Jonatan Wedberg Kilnäs, 25, och Casper Ericson, 26, är sambos både när de jobbar här, och hemma i Malmö. Det här är parets andra säsong på Astrid Lindgrens Värld där Jonatan spelar konstapel Kling och Casper spelar Karlsson på taket samt ett par olika roller i bröderna Lejonhjärta.
– Det är en fin bubbla att vara i. Hela vintern pratade vi om sommaren som skulle komma. Då visste vi inte ens om vi fått en roll igen men vi drömde oss tillbaka, säger Casper.
Jonatan Wedberg Kilnäs, 25, och Casper Ericson, 26, hemmahörande i Malmö gör sin andra sommar i parken. Jonatan som konstapel Kling och Casper som bland annat Karlsson på taket. "Jag ser mig vara här i många år till så att jag får chansen att testa olika miljöer och roller" säger Casper.
Det är många sökande och tuff konkurrens till rollerna i parken.
– Jag avundas inte de som behöver sätta ihop det där pusslet. Det finns inte obegränsat med platser och många duktiga skådespelare får inte en plats, inte just den gången i alla fall. Det är nog både ett tacksamt och otacksamt jobb, säger Jonatan Wedberg Kilnäs.
Jonatan och Casper har tidigare jobbat på High Chaparral där paret träffades. Efter ett besök i Vimmerby fick de upp ögonen för Astrid Lindgrens Värld och sökte därmed en roll till nästa säsong.
– Jag hade som dröm att få spela Karlsson på taket, och vi hade ynnesten att få jobb här samtidigt, säger Casper Ericson.
Kollegan Adrian Tápias Cábarcas blev i sin tur handplockad till sin roll.
– Jag hade lite tur. En av de kreativa ledarna i parken såg mig i en musikal och tyckte att jag skulle platsa här på något vis. Det var efter audition men de lyckades hitta en liten roll till mig. Jag är väldigt lyckligt lottad, säger han.
På boendet Storholmen i Smålandsbyn bor till största delen människor som arbetar i parken.
Vilka karaktärer bor här tro?
Mellan husen finns gott om umgängesytor att nyttja. "Hade man kunnat vara här hela tiden så hade man varit det", säger Jonatan Wedberg Kilnäs som till vardags spelar konstapel Kling.
Vad gör ni när ni går ur karaktär, om ni nu gör det?
– Här på boendena är vi duktiga på att bara mysa. Vi har spelkvällar i servicehuset, kollar film eller åker och badar. Ibland är vi en stor skara och ibland umgås man i mindre grupper. Eftersom vi jobbar fyra dagar och är lediga två på ett rullande schema så går mycket av den lediga tiden till vila och återhämtning. Det kan vara skönt att få en paus från sin roll, men kulturmänniskor som vi är kastar vi ibland in det till vardags också, säger Adrian.
– Härom dagen hade vi en drinksommarafton fylld med aktiviteter där vi cyklade runt mellan personalens olika boenden. Sånt är supermysigt, säger Casper.
– Jag skulle svara både ja och nej på frågan om man går ur sin roll. Huvudsaken av dem man umgås med här har ju någon koppling till Astrid Lindgren, så den bubblan lämnar man ju inte under tiden man är här, säger Jonatan.
Vad tror ni egentligen är tjusningen med den här bubblan?
– Alla är så jävla snälla här. En genomgående godhet. Man blir liksom "Astridifierad", så god som hon var blir man och vill vara, säger Casper.
– Man kommer varandra väldigt nära. Vi som säsongsjobbar har samma rytm. Livet utanför sätts liksom på paus, i alla fall under sommaren, säger Jonatan.
– Det är mycket passion. Kulturmänniskor är bra på att dra känslorna ur varandra. Det är fint. Det finns så mycket kärlek till konsten att den kärleken ibland slinker in någon annanstans också, säger Adrian.
Och nackdelarna?
– Det blir en ganska stor urladdning när man kommer hem. Ungefär halva säsongen har gått och det har hittills varit mycket sjukdomar, vilket ger en del schematekniska problem. Kanske blir man mer mottaglig vid trötthet. När man hänger så tajt som vi gör dag ut och dag in är det ju inget som direkt stoppar en smitta heller, säger Casper.
– Det är ju ett ganska knäppt jobb egentligen. För mig startar säsongen i mars och pågår till november vilket är en längre säsong än vad säsongsjobb kanske burkar vara. Det kan göra det lite knepigare att kombinera med andra just skådespelarjobb eller uppdrag, säger Jonatan.
– Det är många gånger både kämpigt, nötigt och intensivt framför allt sångmässigt. Ledig tid går ofta till återhämtning, sen ska man tillbaka igen. Det gör ju att de lediga dagarna kanske inte tas tillvara på fullt så som man skulle önska, säger Adrian.
Med fullspäckade, intensiva, givande och känslosamma dagar är de alla tre eniga om att de inte är färdiga som skådespelare på Astrid Lindgrens Värld, i alla fall inte om de själva får bestämma. "Vi vill absolut komma tillbaka. När vi rullade in bilen här i våras var det som att man kände en lättnad. Man var hemma igen.", avslutar Casper Ericson.