Senare på eftermiddagen möttes jag och den stora publiken av Jeanette Köhn på kryckor men med den väldiga vackra rösten i behåll. Detta hände i Kulturskolans aula, där Sevedebygdens musikförening hade sin andra konsert under jubileumshösten.
Jeanette Köhn (sopran), Kjell Fagéus (klarinett), Love Derwinger (piano) formade en helt överväldigande konsert, som innehöll musik av Henry Purcell (1600-talet) till Karin Höghielm (2000-talet) Alla tre är välkända; Kjell Fagéus är född i Faggemåla utanför Silverdalen och har i unga år haft kantor Olle Almgren som mentor och vän. Senare är han utbildad vid Kungliga musikhögskolan med flera musikhögskolor och bl.a. varit anställd vid Kungliga hovkapellet. Love Derwinger tillhör kretsen av våra främsta och mest mångsidiga pianister, solist och kammarmusiker med stor bredd. Jeanette Köhn är som sagt etablerad konsert- och operasångerska och har, liksom sina två kolleger, engagemang världen över. Att dessa tre besöker lilla Vimmerby är faktiskt en stor ära för oss!
Konserten inleddes med att Jeanette Köhn, längst ner i aulans mittgång, fyllde hela salen, vidgade den till ett kyrkovalv med sin stora, vackra röst.Hon sjöng Purcells "Music for a while", (komponerad 1692) och vi drog efter andan.
Så följde 1800-talsmusik, både tysk och nordisk, bl.a. av Fanny Mendelssohn och Edvard Grieg, 1900-talsmusik, t.ex. av den tjeckiske kompositören Bohuslav Martinu och svenskarna Lars Erik Larsson och Gösta Nystroem. 2000-talet var också representerat genom Karin Höghielms "Memories of old trees" från 2016, tillägnad Kjell Fagéus, en meditativ naturlyrisk komposition för bassettklarinett (en kraftigare och vemodigt klingande klarinett).
Mellan musikstyckena berättade musikerna emellanåt om kompositörerna och den tid de levat i. Dessa kommentarer gav ännu en dimension till musiklyssnandet.
Bland Grieg-sångerna minns jag nog intensivast den ganska ofta sjungna "Jeg elsker dig".Texten är skriven av den unge förälskade H.C. Andersen till den brunögda Riborg Voigt. Jeanette Köhn och Love Derwinger tolkade sången på finast känsliga vis.
Franz Schuberts c:a tio minuter långa kantat Herden på klippan" avslutade konserten och herden fick till slut efter mycket vemod och längtan sin älskade nere i dalen. Kjell, Jeanette och Love visade all sin skicklighet och känsliga förståelse i Schuberts ömsom vemodiga, ömsom älskvärda, fräscha, kvillrande musik.
Som extranummer gav de tre oss Taubes "Så skimrande var aldrig havet" och vi drog en lycklig suck och tänkte på sommaren, nu när höstdagjämningen är förbi och "dagarna mörknar minut för minut"- Trösterikt är när vi den fina, publiken och vi arrangörer - kan samlas omkring en sådan musikstund som denna.