Årets musikkurs för intellektuellt funktionsnedsatta är fullsatt. Som vanligt.
– De första anmäler sig så fort vi släpper platserna. Och väldigt många kommer tillbaka. I år har vi bara tre nybörjare, säger Agnetha Kinell, konferens- och kortkurskoordinator, som tar emot anmälningar från hela landet till den oerhört populära sommarkursen.
Det är tionde gången kursen ordnas i Vimmerby. Några har varit med sedan starten. Jonas Nyström från Hultsfred tror att det kan vara åttonde året för hans del. Och på konserten tänker han köra sin favoritlåt som solonummer.
– Änglahund. Jag bara älskar den låten. Den ligger mig varmt om hjärtat.
Under veckan får deltagarna testa instrument och dramaövningar, sjunga, träna retorik, motorik.
– De kommer hit taggade och den energin lyckas de hålla hela veckan. Sedan blir det hundra procent på avslutningskonserten, den pratar de om från dag ett, säger Emma Karlsson, som är kursledare tillsammans med Björn Nilsson, Johan Ståhl och Mattias Karlsson.
”På fredag kör vi järnet”, förtydligar Jonas, som inte är det minsta nervös.
– Det är inte läskigt, det var det kanske första gången, men nu har jag lärt mig. Jag är van att stå på scenen och när man står där och sjunger känner man sig jätteglad.
Utöver kursledarna bemannas kursen med assistenter både dagtid och nattetid, när merparten bor på skolas internat.
– Jag har inte långt hem men jag vill bo här med mina kompisar, det är ett skönt gäng. Vi äter ostbågar, tittar på tv och umgås på kvällarna, säger Jonas.
I dansgruppen tränar Linda Andersson, Veronica Rosdahl och Anette Oskarsson på att få snits på både fötter och att slänga av sig hattarna när numret är slut.
– Det är lite knepigt att komma ihåg stegen, men det är kul. Och det känns bra när man står inför publiken och får mycket applåder, säger Veronica Rosdahl, 28, som varit med nio år.
I fjol kom närmare 300 och man räknar med ungefär lika stor publik i morgon. Konserten är en efterlängtad höjdpunkt både för deltagarna och många Vimmerbybor.
Kan man säga att ni är Vimmerbys svar på Glada Hudik?
– Ja, varför inte. Deltagarna växer, utvecklas och vågar mer. Och visst sprider de massor av glädje, jag är glad hela tiden, säger Emma Karlsson.