Till vänster är det en gustaviansk målning som är gjord cirka 50 år efter målningen till höger. Rummet var fyllt med målningar som de till vänster som kom fram en efter en när de tvättade och restaurerade väggarna. Men konservatorn trodde att det fanns ännu ett lager under, dock var pengarna slut för att fortsätta ner till nästa lager och tiden var knapp. Men efter att rummet en gång blev rökfyllt var de tvungna att tvätta väggarna och då kom de ner till nästa lager, det som syns till höger.
Huset Näktergalen har en gedigen historia. Av årsringar på väggstockarna har det konstaterats att huset är från 1740-talet och är Vimmerbys näst äldsta hus. Men vilket som är det äldsta är det ingen som vet.
Från början var huset ett rött timmerhus med bara en våning, idag har huset två våningar med en gul fasad. Men något som lever kvar från tiden då huset byggdes är de målningar som pryder insidans väggar som är gjorda under 1700 och 1800-talen.
Gamla målningar som bevarats i huset.
– I mitten av 1800-talet bygger man övervåningen och då sätter man även på träpanel på utsidan. Det sägs också att Charlotta Palmblad som bodde här ville ha tapeter istället för målningarna för att få det lite ljusare i rummen, säger Gunilla Gustafsson, museiföreståndare.
Gamla tapeterester som bevarats sticker fram på väggarna på några ställen. Museet har också en präm med tapeter som de bevarat.
Under större delen av 1900-talet drevs en skohandel i byggnaden. När skyltfönster sattes in i fasaden hittades plankor med målningar, något som man då trodde hade koppling till den gamla kyrkans rivning. Så småningom ändrades också fasaden och huset blev grått.
Under slutet av 1980-talet köps byggnaden upp i syfte att rivas och ersättas av modernare fastigheter.
– De fick rivningslov beviljat för att bygga lägenheter och galleria, men då var det några som visste att det fanns en artikel i Vimmerby Tidning från 1920-talet som beskrev att det var målade brädor här i huset och då fick de lov att titta bakom alla tapeter innan huset skulle rivas, säger Gunilla Gustafsson.
När de börjar leta bakom gamla tapeter hittar de då målningarna som finns kvar sedan 1700 och 1800-talen. Efter detta beslutar länsstyrelsen och länsmuseet att frilägga alla målningar samtidigt som byggnadsvårdsföreningen i Vimmerby bestämmer sig för att försöka få huset bevarat.
Tidningsurklipp från upptäckten av målningarna.
Med hjälp av underskrifter från 7225 personer försöker de få rivningen stoppad, men rivningslov beviljas ändå. Föreningen Bevara Vimmerby väcker då frågan om att byggnadsminnesförklara huset vilket beviljas 1992 och Astrid Lindgren skänker 250 000 kronor till kommunen för att kunna bevara huset.
Tidningsurklipp från upptäckten av målningarna.
Efter byggnadsminnesförklaringen börjar processen att återställa huset invändigt till hur det var under 1800-talet och utsidan får sin gula fasad. Lägenheten på övervåningen renoveras och ägs idag av Vimarhem och Alfred och Irena Franzkeit är hyresgäster. De har bott i lägenheten sedan Vimarhem blev ägare och trivs väldigt bra.
Även i lägenheten är det mycket som fortfarande är orginal. Spegeldörrarna in till vardagsrummet är ett exempel. Många saker som behövt ersättas är gjort i gammal teknik så det ska vara i samma stil som museet på nedervåningen.
Irena och Alfred Franzkeit har bott i lägenheten ovanfär museet sedan Vimarhem blev ägare.
– Vi är väldigt försiktiga med lägenheten och ser det som vårt uppdrag att ta hand om den på bästa sätt. Det är tack vare alla Vimmerbybor som vi fått möjlighet att bo här vilket vi är väldigt tacksamma för, så vi visar gärna upp den, säger Alfred Franzkeit.
Kakelugnen gjordes för hand när renoveringen gjordes 1994. Eftersom det finns en öppen spis på bottenvåningen ville de ha en kakelugn vid samma murstock.
Alfred berättar att många har svårt att tro att de bott där i 25 år. Eftersom de är måna om hur de tar hand om lägenheten är det mycket som fortfarande ser nytt ut.
Nästan alla fönster i huset är dubbla och blåsta för hand en och en.
Trapphuset upp till lägenheten byggdes så att det skulle gå att möbleras och användas som glasveranda.
I samband med att huset gjordes i ordning efter att det hade byggnadsminnesförklarats började också en process om vad huset skulle användas till. 1996 blir det museum som i år firar 25 år.
– Med facit i hand blev det faktiskt väldigt bra, men just nu har vi lite lyxproblem att vi döljer alla målningarna när vi har utställningar, säger Gunilla Gustafsson.