”Godheten” sätts allt oftare under lupp. Att många sätter likhetstecken mellan ”god” och ”självgod” säger mycket om vår samtid. Det har blivit legitimt att fnysa föraktfullt åt de som försöker göra gott.
Senast i raden är teologen och doktorn i etik, Ann Heberlein, som i en krönika i Fokus berättar hur hon på väg hem från en ögonbrynsfärgning ser en medelålders kvinna som ger pengar till en tiggare. Heberlein beskriver hur kvinnan under ”stora åthävor” lägger en sedel i tiggarens kaffemugg av papp. ”Kvinnan i stickad mössa och praktisk täckjacka böjer sig ner över den yngre kvinnan och tilltvingar sig en kram. Sedan sträcker hon på sig och ser sig förnöjt omkring innan hon glatt promenerar in på Coop. Det är uppenbart att hon är nöjd med sig själv...”
Ann Heberlein menar att sammantaget leder kvinnans handling till fler negativa än positiva konsekvenser. Den enda som får ut något av den skänkta slanten är kvinnan som ger. Hon köper sig känslan av att vara god.
Jag tror vi är många som inte vet om vi gör rätt eller fel när vi knycklar ner en tjuga i pappmuggen. Kanske är det fler än jag som innerligt önskar att de unga kvinnorna och männen kunde vara hemma hos sina barn istället för att sitta i kylan och ta emot våra ”hejhej” och leenden och slantar innan vi skuldmedvetet skyndar vidare till veckohandlingar och värme. Men jag som enskild individ har svårt att göra särskilt mycket åt fattigdomen, arbetslösheten och romernas utsatthet.
Jag som individ kan inte göra så mycket annat än att försöka hjälpa just den som är här.
Ann Heberlein menar att det är bättre att lägga pengarna på ögonbrynsfärgning. Och det må vara upp till henne. Man kan ha tusen skäl till att inte lägga pengar i pappmuggen. Självklart kan man argumentera för att det finns andra sätt att hjälpa tiggare.
Men att påstå att det är enkelt att köpa sig känslan att vara god är att göra det väl lätt för sig. Det är betydligt enklare att vara cynisk. En axelryckning och ett hånleende kräver noll i insats.
Vad händer när allt fler slutar med att ens försöka? När det blir fult att göra gott? Vad blir vi då? Självgoda på riktigt, kanske.
De som fnyser och pekar finger får gärna svara på vad som blir bättre om vi väljer att lägga pengarna på våra färgade ögonbryn.
Ikväll tittar jag på Svenska hjältar-galan och gör det med övertygelsen att den som får må bra av att ha gjort gott inte behöver skämmas.