Nathéa Anemyrs syster Noelle inspirerade henne att redan som barn vilja visa att olika är bra och öka respekten för personer med Downs syndrom. Hennes kampanj på sociala medier nådde hundratusentals svenskar. På bild motar hon som 15-åring Vitsippspriset i Vimmerby tillsammans med sin syster.
Redan som 10-åring fick Nathéa Anemyr över 200 000 svenskar att bära olikfärgade strumpor på internationella Downs syndrom-dagen. Hon har sedan dess fortsatt att engagera sig för funktionsnedsattas rättigheter. Nu går hon in och blir ersättare för KD i Barn- och utbildningsnämnden.
Hur kommer det sig att du nu engagerar dig politiskt?
– Jag har sedan liten ålder egentligen engagerat mig i samhället på något vis och tyckt om att påverka och förändra saker till det bättre, då på ett barns vis såklart. Nu har jag tagit studenten och nya vägar ligger öppna. Därför tackade jag ja till förfrågan om att engagera mig i KD. Innan tyckte jag att jag var för ung och skolarbetet tog all min tid.
Varför blev det just KD?
– Jag tycker de är det partiet som delar mina värderingar om funktionsnedsatta som ligger mig extra varmt om hjärtat då jag har vuxit upp och sett brister i samhället, och hur lätt de blir bortglömda just för att de inte kan stå upp för sig själva. Som politiker borde alla värna om de invånare som har de största och livslånga utmaningarna.
Vilka frågor är för dig viktigast?
– En stor och viktig fråga är hur politiker inkluderar och ökar de funktionsnedsattas del i samhället och inte tar bort deras rätt att bestämma och påverka sina egna liv. Så många som 20 procent av Sveriges befolkning har en funktionsnedsättning och de har anhöriga med. Så det borde ligga i fler partiets intresse att se mer åt de funktionsnedsattas håll.
Vad ser du för utmaningar?
– Utmaningar kommer jag lära mig av, men jag kommer ha svårt att se val som går igenom där inte människor kommer före pengar. Jag är ny och ung men å andra sidan så har jag något jag brinner för. Jag har mycket erfarenhet inom området på grund av min uppväxt i en funkisfamilj med alla utmaningar som hör till även för anhöriga. Min syn på människors lika värde grundades redan som litet barn.
Vad hoppas du på?
– Min förhoppning är att Vimmerby ska bli en förebild inom funktionshinder-politiken och att de invånare vi har här ska behandlas lika värdigt. Idag tycker jag inte det är så tyvärr. Min förhoppning är att jag ska kunna förbättra livssituationer för de som mest behöver.