Sverige var först i Europa med att avsätta nationalparker, för att skydda och bevara särskilt viktiga naturområden.
– Sverige var föregångare. 1909 fick vi de första nio nationalparkerna. Det är lätt att komma ihåg, säger Thorsten Ungsäter, som arbetat med naturvård för länsstyrelsen och Skogsstyrelsen sedan 1970-talet och sedan 1994 är tillsynsman för nationalparken Norra Kvill.
Han representerar också Sevedebygdens Naturskyddsförening, som tillsammans med Länsstyrelsen i Kalmar län och Rumskulla hembygdsförening står bakom 90-årsfirandet av nationalparken Norra Kvill.
Och fira, det tycker han vi ska göra. Han tror att långt ifrån alla har superkoll på den egna nationalparken och ser 90-årskalaset som ett bra tillfälle att göra ett besök.
– Förklaringen till att alla inte är medvetna om nationalparken tror jag helt enkelt är att vi är privilegierade med att ha mycket fin natur i det område där vi bor, och det ska vi förstås också vara glada för och rädda om.
Hur många av kommunens invånare tror du har varit i den egna nationalparken?
– Det borde vara 50 procent, men så många är det inte. Undersökningar visar att skogsbesöken har minskat med en tredjedel de senaste 20 åren och bland barnen är det ännu värre. Deras skogsbesök har halverats. Det är lite motsägelsefullt – samtidigt som statusen för naturnära upplevelser är hög finns det en alltmer utbredd rädsla för skogen.
I Norra Kvill kan man komma så nära det vilda som det är möjligt i södra Sverige.
– Det är inte urskog, men det är urskogsliknande. Det har inte skett avverkning och åtgärder på 150 år och skog som får växa fritt känns uråldrig och vild. Här öppnar sig en trolsk värld och vissa av tallarna är mer än 350 år.
Programmet på torsdag inleds av en representant från Länsstyrelsen och sedan håller Mats Niklasson, SkogsDoktor, jägmästare och vetenskaplig ledare på Nordens Ark, en kort föreläsning om Norra Kvills historia. Han leder också en guidad tur i nationalparken och för de som inte vill eller kan följa med finns en kortare tipspromenad som alternativ.
Precis som det ska vara på ett födelsedagskalas blir det också lite förtäring och presenter till alla besökare.
Någon upprepning av firandet som hölls hösten 1994, i samband med att nationalparken utvidgades, hoppas dock inte Thorsten Ungsäter på. I alla fall inte väderleksmässigt.
– Det ösregnade något alldeles fruktansvärt och det bars upp drickabackar, potatissallad och rostbiff till 400-500 personer. En ganska krävande uppgift i sig, men skyfallet gjorde att det mest blev potatissoppa av maten..