– Det känns som att leva i helvetet. Jag hoppas ingen familj eller tonåring ska behöva uppleva något liknande. Sverige är mitt hemland, det är hit jag hör, säger Alkind Berisha, 18, när Vimmerby Tidning når familjen via telefon.

De lever gömda någonstans i Sverige sen flera veckor tillbaka när de lämnade Vimmerby. Nu har de än en gång fått avslag på en begäran om verkställighetshinder och är efterlysta av gränspolisen som har att verkställa Migrationsverkets beslut.

Hur länge kan ni leva så här?

– Jag vet inte vad vi kan göra, men vi måste kämpa för barnens skull. Jag kan bara inte förstå varför barnkonventionen inte gäller för mina barn, säger Halil Berisha.

Vimmerby Tidning ställer den frågan till Migrationsverket:

"Den omständighet att man är ett barn som levt länge i Sverige medför i sig inte grund för uppehållstillstånd utan det sker en individuell bedömning i varje ärende. Onekligen har barnen en anknytning till Sverige. Däremot anser Migrationsverket och domstolarna att anknytningen till föräldrarna är starkare och viktigare" svarar presskommunikatör Robert Haecks i ett mejl.

När det gäller hotbilden mot familjen hänvisar han till att Kosovo finns på Migrationsverkets lista över säkra länder. Det gör att verket utgår från att landets myndigheter ger skydd till den som behöver det.

Alkind Berisha var knappt tre år när han kom till Sverige med föräldrarna. Systrarna Eliza, 14 och Enisa, 12, är födda i Sverige, har gått i svensk grundskola sen de var sex år. 

Det faktum att de håller sig undan myndigheterna innebär att de inte får någon som helst hjälp därifrån, inte ens till mat åt barnen. Möjligen akut sjukvård om så skulle behövas.

Vad lever ni av nu?

– Man tänker inte på mat, när det är döden eller helvetet, säger Alkind Berisha.

Nyligen var situationen akut och de bad om pengar från insamlingen "Tio tomma händer" som startades i Vimmerby och som inbringat drygt 80 000 kronor. 

– Vi förde över 3 000 kronor via en mellanhand, säger Lennart Nilsson, initiativtagare och förvaltare av insamlingen.

– Resten av pengarna finns på ett konto i banken och är förstås deras, men motivet till insamlingen var att ge familjen ett startkapital antingen här eller i Kosovo, och det är egentligen inget det ska tullas på. Men nöden har ingen lag, säger Lennart Nilsson.

Vi har även sökt Människorättsadvokaterna och gränspolisen.