Suizide Zero instiftade 2015 det årliga priset för att lyfta de som rapporterar ansvarsfullt och minskar stigmat kring självmord.
I år går priset, med en prissumma på 10 000 kronor, till Niklas Ekdal och juryn skriver i motiveringen bland annat att hans bok "Hur jag dog" är en väckarklocka, som tar debatten om hur självmord kan förebyggas till en ny och högre nivå.
– Det känns fantastiskt roligt med priset. Kan diskussionen om självmord knuffas i någon riktning framåt så känns det som att det var värt att komma ut med berättelsen. Utmärkelsen är en positiv bekräftelse på att det var värt allt arbete, säger Niklas Ekdal.
En försommarkväll 2011 krockar Niklas Ekdal med en motspelare på fotbollsplanen. När han vaknar upp tål han varken ljus eller ljud. Livet blir ett mörker och hösten 2012 står han inte längre ut. Han tar med sig "allt giftigt som går att hitta i medicinskåpet" ner i källaren.
I sin bok berättar Ekdal om självmordsförsöket och vägen tillbaka till livet.
Men utan barnens medgivande hade det inte blivit något.
– På några års avstånd från olyckan och sjukdomen jag råkade ut för så frågade jag mina barn om det var okej att skriva en bok om det. Kanske kunde det hjälpa någon annan, att visa att man kan vara extremt illa däran, men ändå bli frisk igen. Barnen tyckte det var en bra idé.
"Hur jag dog" är också en uppväxtskildring från barndomen i Kisa på 60-talet till livet som framgångsrik skribent. Niklas Ekdal var anställd på Vimmerby Tidning i början av 1980-talet och jobbade sedan sporadiskt på redaktionerna i Vimmerby och Kisa åren därefter.
– Det var världens tur att få börja på Vimmerby Tidning när jag bara var 19 år. Nervöst, men roligt att träffa så mycket folk, både fotografera och skriva, lära sig om allt det lokala från sport till kommunpolitik. Jag började på Vimmerby Tidning 1980, på Expressen 1990, på DN 2000 och blev frilans 2010, men Vimmerby var nog roligast.
Du har haft yrkesmässiga framgångar och är ett känt ansikte för många. Vilken roll spelar det att du är Niklas Ekdal?
– Framgång och hysteriskt jobbande är sannerligen ingen garanti mot psykisk ohälsa, snarare tvärtom. Det finns ju forskning som visar att författare har mer depressioner än andra grupper. Riskabelt yrke.
Hur hanterar människor du möter det här – tassar man lite på tå innan man vågar ta upp det?
– Jag trodde att det skulle bli ganska tyst, men tvärtom har jag fått höra väldigt många berättelser och fått mycket stöd. Det är lite som att lyfta på ett lock, mycket som väntat på att komma ut.
Hade du förväntat dig sådan respons?
– Det är ju ett känsligt ämne där man inte vill trampa snett. Men det gläder mig att många hört av sig och haft nytta av boken. Och så händer det mycket positivt på området psykiatri och förebyggande av självmord. Det är ett öppnare klimat som kommer att få ner självmordstalen när fler vågar prata om det.