Noelle Anemyr fick den studentbal hon ville ha. Tillsammans med sin kavaljer Casper Engström och assistent Bianca Stridh släppte hon loss till femtiotalsrock i raggarbil.
Snart är tiden på gymnasiet över för många. För Noelle Anemyr också, som gått anpassat gymnasium i Hultsfred. Studentbalen hade hon sett fram emot länge. I helgen var det äntligen dags.
Dottern Noelle har downs syndrom och diagnosen autism, har svårt att kommunicera, men lätt att visa vad hon gillar.
– Är hon sur är hon sur, är hon glad är hon jätteglad. Att hon för en dag skulle få känna sig som en filmstjärna, det känns bara fantastiskt. Det var viktigt att det blev en dag på hennes villkor, och det blev det.
Fint väder och allt klickade, summerar en lika lycklig mamma.
– Man vill ju att varje milstolpe ska bli bra för ens barn, och jag tror att nästan alla föräldrar till ett barn med funktionsnedsättning känner igen sig om jag säger att man inte är bortskämd med att allt går i lås, man är mer van vid utanförskap, att människor gärna pratar över huvudet eller är rädda för att inkludera. Här har vi mötts av precis det motsatta, säger Erica Rinaldo.
När familjen via sociala medier efterlyste några av de pusselbitar som krävdes för att Noelle skulle få en studentbal att minnas – att få åka raggarbil och ha en kavaljer att hålla under armen i paraden – trillade allt på plats.
"Det var viktigt att det blev en dag på hennes villkor, och det blev det", säger Erica Rinaldo om Noelles baldag.
Pappan till en av lillasyster Natheas kompisar ställde upp med raggarbil. Casper Engström hörde av sig och sa ”jag kan” och blev den kavaljer som gör att studentbalen får betyget ”lyckad”.
– Vi är jätteglada för att människor ställer upp för att de vill, och gör det med hjärtat. Casper hade vi inte ens tänkt på, han är en släkting på långt håll som vi träffat sporadiskt, och med lugn och värme gjorde han det här jättebra. Men det där med paraden blev inte så långvarigt, Noelle blev trött och hade redan sett raggarbilen, det var den som hägrade, säger Erica.
I bilen, som liknar den Johnny Castle kör i en av favoritfilmerna Dirty Dancing, blev det hög stämning.
– Vilket drag! Inte blev det sämre när bilen var i favoritfärgen blå. Det syntes verkligen att hon njöt av att åka raggarbil med sin assistent, sin kavaljer och en kompis och lyssna på 50-talsmusik. En riktig Grease-dag, Grease är en annan favorit. Chauffören har aldrig haft så glada passagerare.