Efter den tragiska dödsolyckan 2011 i Bollebygd skärptes kontrollen och reglerna för hur gravstenar sätts fast och vilket tryck de ska tåla. Landets 3 000 kyrkogårdar ska vara säkra både för besökare och personal. Helgens olycka, då en sjuåring bröt benet efter att ha fått en gravsten över sig, också den här gången i Bollebygd, lyfter åter frågan om säkerheten på våra kyrkogårdar.
I Vimmerby pastorat är Vimmerby kyrkogård med sina omkring 3 000 gravplatser störst av totalt sex kyrkogårdar. Långt från alla gravstenar höll måttet i den första säkringsomgång som gjorts.
– Det är en stor andel som inte godkändes. Vi ska gå över gravarna vart femte år och står nu beredda att gå in i omgång nummer två, säger kyrkogårdsförman Urban Eriksson.
Gravstenar ska tåla 35 kg vikt. Det är kyrkogårdsförvaltningen som utför kontrollen av gravstenarnas förankring, men det är gravrättsinnehavaren som ansvarar för att gravstenen inte utgör en fara. Men arbetet på fältet är en liten del i förhållande till den tidskrävande administrationen, säger Urban Eriksson. Att hitta gravrättsinnehavaren och påtala att instabila gravstenar ska rätas upp kan vara rena rama detektivarbete.
– Förr fördes inte så noggranna register över gravrättsinnehavare, så det här är ett jobb som tar en hel del tid, säger Emilia Kvillhammar, förvaltningsassistent på kyrkogårdsförvaltningen i Vimmerby.
Att förankra en gravsten är förenat med kostnader, men det är ändå få som reagerar negativt, säger hon.
– Många väljer att återlämna gravstenen, men det är också många som behåller den och säkrar den. Ett alternativ som är populärt är att lägga ner stenen, det kan våra vaktmästare göra och det blir betydligt billigare.