Omkring 500 har sökt roller till säsongen 2017 i Astrid Lindgrens Värld. Nyligen var 135 uttagna på auditions i Vimmerby. När Christian Helge från Vimmerby skickade in sin ansökan var han lite kaxig.
- Jag sökte för sjunde gången och ifrågasatte väl lite, halvt på skämt, varför jag inte blivit uttagen tidigare.
Nu blev han det. Men höll på att missa chansen, på grund av att han bytt mejladress...
- Jag höll på att få chocken när jag såg att jag var uttagen och skulle ha varit på audition, men lyckades få en ny chans tack vare ett återbud. Lite tur i oturen ska man ha.
Christian Helge har upptäckt teatern som vuxen. Han spelar i Komedianterna och gjorde bland annat en bejublad insats i farsen "Rakt ner i fickan". Under julhandeln har han tillsammans med Rikard Eklund i flera år varit ett populärt inslag i centrum som karaktärerna "Harald och husbonn".
- Men ALV, det har varit en hägring.
- Jag kan inte riktigt förklara, men vi har blivit en riktig ALV-familj, som så många andra i Vimmerby. Jag är nog sämst i vår familj med 28-30 besök per år. Jag tycker det är en fantastisk teatermiljö och när jag upptäckte den blev jag nästan lite frälst.
Många gånger har han alltså sökt, utan att nå till audition. Bättre har det gått för sonen Daniel, som gjort två somrar som barnskådis. Men äntligen var det pappas tur.
- Min fru Marie säger att det brukar vara barnen som går i föräldrarnas fotspår och inte tvärtom...
Christian Helge beskriver sin auditiondag som överväldigande.
- Jag gick bara omkring och njöt. Här var jag, en 42-årig tvåbarnsfar, en halvskadad målare och ungdomspedagog med teater som hobby, bland alla dessa otroligt drivna och duktiga skådespelare. Den näst äldsta, efter mig var 28...
Men nervositeten slog också till. Under rörelseprovet blev han "Bambi på hal is".
- Det bara låste sig och jag gick runt och skrattade. Jag bjöd på mig själv i alla all.
När han skulle göra sångprovet valde han "Fattig bonddräng".
- I stort sett den enda låt jag kan texten till. Den har jag sjungit otaliga gånger, men jag är van att ha en gitarr att gömma mig bakom. Nu var jag sjukt nervös och kände mig ganska naken. Men jag levererade och det gick bra, verkar det som.
Jodå. Att få omdömet "det är faktiskt så här den ska låta" och betyget "jag har aldrig hört en bättre version" från en av Astrids släktingar, som för stunden var med, det stärkte.
- Jag växte och blev så berörd att jag faktiskt var tvungen att gå undan och gråta lite efteråt.
Under teaterprovet kände han sig mer bekväm och han lovprisar auditionteamet.
- De ger en verkligen känslan att man är där för att de tror på en, och de sänker ingen. En väldigt go känsla. När jag gick ut på den kalla parkeringen på kvällen var jag varm i hela kroppen och hjärtat slog glädjeskutt. Jag var nog lite hög på adrenalin.
Att han inte gick vidare till dag två ser han inte som en besvikelse.
- Inte alls. Jag känner tvärtom att jag kan bocka av ett mål jag haft i livet och är det något jag vill säga är det att man aldrig ska ge upp sin dröm. Man ska följa vad hjärtat säger, om det sedan räcker hela vägen eller ej är inte hela saken. Det handlar om att inte ge upp.
Om han tänker söka fler gånger till ALV vet han inte. Troligen inte.
- Men det känns som jag tagit guldmedaljen och vunnit något. Jag kan gå rak i ryggen och har fått tillbaka teaterlusten, som slokade lite efter "Rakt ner i fickan", när jag fick både diskbråck och njursten...
Så det kan bli teater på andra lokala scener, i alla fall?
- Absolut. Dyker det upp något som verkar intressant i Komedianterna är jag på.