Kvillekens hälsa sviktar och trädet blir sämre och sämre för varje år som går. Större delen av trädet dog mellan 2014 och 2017 och sedan dess har den del av trädet som fortfarande lever koncentrerats till en något större huvudgren med flera sidogrenar nertill.

– Vi ser att den kommer slå ut i år. Det är väldigt glädjande även om det bara är en gren som fortfarande lever. Vi följer den noga och ser hur den minskar i omfattning. Bladen är på väg ut och eken fortsätter att kämpa, säger Länsstyrelsens reservatsförvaltare Jerry Svensson.

Kvilleken är en tusenårig ek vid Norra Kvill i Rumskulla socken, ett par mil utanför Vimmerby. Med en omkrets på cirka 14 meter är det Sveriges grövsta ek. Trädets hälsa har varit en het fråga de senaste åren och Länsstyrelsen har gjort flera livsuppehållande åtgärder.

– Vi ser inte att vi kan göra något mer i det här läget. Vi har tagit hjälp av expertis under åren och vidtagit flera åtgärder men ekens hälsa har gått väldigt snabbt åt fel håll och den hann inte få en chans att kvickna till, säger Jerry Svensson.

Reservatsförvaltaren berättar om en internationell expertgrupp som varit inkopplad för att försöka rädda trädet.

– Tillsammans i gruppen hade de över 100 års erfarenhet men de tyckte ändå att det här var oerhört svårt. Kvilleken är något väldigt speciellt även ur ett nationellt perspektiv, säger Jerry Svensson.

Det går inte att säga exakt hur länge vi kommer få njuta av trädet i levande tillstånd. Länsstyrelsen har emellertid i samarbete med Skogforsk räddat Kvillekens genetik genom att göra "kopior" på det med hjälp av ympningsteknik. Kopiorna lever på ett lånat rotsystem och är i trygga händer på Skogsforsk försöksanläggning i Skåne.

– Det är väldigt avancerat på grund av att det är ett så svagt träd. Kopiorna med lånade rötter finns men vi får se om vi kan ta det vidare. Den långsiktiga planen är att ha några med helt egna rötter och plantera ut i reservatet. Allt möjligt kan hända med små plantor men Skogsforsk vet vad de håller på med, säger Jerry Svensson.

Projektet beräknas pågå i ytterligare flera år.

– Att plantera en ung ek bredvid den gamla hade varit väldigt spännande ur ren forskningssynpunkt. Allt som det stora trädet varit med om, olika klimatperioder och liknande, finns sparat i den kopierade genetiken som vi har räddat, säger Jerry Svensson.