Nya lungor, nytt liv

Annika Stridell har precis som så många andra hört på nyheterna att organbristen är stor i Sverige just nu. Glappet mellan donatorer och människor som står i kö för att få ett eller flera organ är enorm. En anmälan till Donationsregistret är bara ett musklick bort och i teorin är vi svenskar fantastiskt positiva till att donera organ, men, nja.

Livsgnista
Hos Annika stannar nyheten en smula längre än hos de flesta av oss. För henne är det här och allt kring organdonationer något stort. Något livsavgörande.
- Hade jag inte fått mina nya lungor hade jag inte suttit här idag, säger hon.
Så "enkelt" är det. Annika Stridell hade inte suttit i sitt kök en tisdagsförmiddag när augusti ska slå över till september.
Men det gör hon. Och hon säger att hon älskar livet så mycket att hon ibland nästan kan snudda vid tanken att det varit värt det, att gå igenom det hon gjort.
- Har man varit så sjuk och trött att det är en bedrift att ta sig till toaletten och vara fjättrad vid rullstol och syrgas dygnet runt, då blir en normal vardag något underbart. Nästan varenda morgon slås jag av att jag kan andas.

Först i Vimmerby
Annika Stridell är den första och hittills enda i Vimmerby som fått nya lungor och hon vet att allt var ett pärlband av tur och slump, att hon är en av de som fått en ny chans, att det fanns någon som sagt "ja" och att hon fick inte bara nya lungor som matchade hennes värden så bra, utan till på köpet var så fina.
- De kommer från en ung människa, och vi hade till och med haft samma virus. Jag känner en oändlig tacksamhet.
Eländet tog fart pingsten 2002, när hon fick svår influensa och hamnade på sjukhus. Hon hade haft besvär med astma och emfysem på lungorna i flera år.