Om åldrande och ensamhet

Hur ser vi på åldrandet? Det var temat när S:t Lukasföreningen och Vimmerby Folkhögskola ordnade gruppmöte i Vimmerby. Drygt 100 personer – seniorer och elever från skolan och SVIV, Svenska för invandrad vårdpersonal, träffades för diskussioner. – Samverkan är vår käpphäst. Tillsammans kan man komma fram till mycket, och göra mycket, säger Violet Petersson, ordförande i S:t Lukasföreningen i Norra Kalmar län.

Violet Petersson, ordförande och Lisbeth Westerström, Vimmerby, ledamot i styrelsen för S:t Lukas norra Kalmar län

Violet Petersson, ordförande och Lisbeth Westerström, Vimmerby, ledamot i styrelsen för S:t Lukas norra Kalmar län

Foto:

Vimmerby2016-05-16 11:48

Den inledande teaterföreställningen Bussresan med Senilteatern, ett gäng glada pensionärer, gav fyr åt diskussionerna. Bussresan handlar om livets olika hållplatser, i fantasi och verklighet. Manus har teatergruppen skrivit själva och det blev många skratt, men också med en underton av allvar.

Till kaffet och kakan ”möblerades” grupperna om för att ge bra diskussioner och utbyte av kunskaper och erfarenheter. Det var ett hundratal deltagare i olika åldrar och från olika kulturer, seniorer, behandlingspedagoger, fritidsledare och deltagare från SVIV, Svenska för invandrad vårdpersonal.

– Det här samarbetet med S:t Lukas ligger helt i Folkhögskolans uppdrag att sprida allmänbildning i olika områden, bland annat genom möten med olika människor som träffas kring ett ämne, säger Ewa Persson, som utbildar fritidsledare.

Samtal

S:t Lukas har två röda trådar i sin verksamhet.

– Vi samverkar med förbundets projekt Nicodemus, som är ett chattforum för ungdomar och unga vuxna och förra våren startade vi ett projekt där vi erbjuder samtal till personer över 65 år, i Västervik och Vimmerby. Vår kärnuppgift är att vara ett forum för öppna samtal, som här på Folkhögskolan i Vimmerby men också individuella samtal, säger Violet Petersson, ordförandei S:t Lukasföreningen i Norra Kalmar län, med lång erfarenhet som distriktssköterska, diakon och S:t Lukasutbildad handledare i psykosocialt arbetssätt.

Under diskussionerna tog man bland annat upp frågor som hur vi ser på åldrandet, vad ensamheten gör med en människa, hur man kan ta kommando över sitt liv och vad vi har för kultur kring åldrandet i Sverige.

Sudda åldersgränser

– De flesta är överens om att förutsättningen för att kunna bestämma över sitt liv är att man är frisk. Många saknar också mötet mellan olika generationer och menar att vi behöver sudda ut åldersgränserna som byggts upp. Seniorgruppen på Folkhögskolan är ett bra exempel, här möts generationerna.

Flera menade också att ”ålderismen” i Sverige är mer utbredd än i andra kulturer, där äldre respekteras och kunskap tas tillvara.

– Kanske har vi tappat omsorgen. Många tycker att det är märkligt att man kan få hjälp så att hunden får gå ut tre gånger om dagen, men en person bara en gång i veckan. Hemtjänsten är ”klockad” och det är något som ingen gillar. Ett bra bemötande tar inte någon tid, men det är viktigt med ”tid för prat”.

Nästa mål i nätverksbildandet är att nå politikerna.

– Vi jobbar på att få politiker att komma med på våra möten. Det är några som deltagit, men det kan bli fler.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om