På lördagen var det 37 klasser som avgjordes. Det var stor spännvidd på de deltagandes åldrar, allt från de yngsta till de äldsta. En del av deltagarna hade nummerlappar. Det är ungdomar som tävlar inom Vetlanda OL-sport cup. Det är en mängd deltävlingar under hela säsongen, med en sluttävling i Vetlanda, helgen 29-30 september.
Övriga kan för en åskådare se märkligt ut, och man blir lite frågade om hur man håller redan på alla. Som vanligt är det ett teknikens under. Varje deltagare har en mojäng på ett finger, en så kallad "sportident". Det är även den man prickar av kontrollerna med utmed banan. Vid sekretariatet kan man alltså följa de tävlande utmed banan och se var de befinner sig. Det gör det också möjligt att ange mellantider som speakern vid målet berättar för åskådarna. Orienteringsporten har därmed blivit mer publik och spännande att följa.
På lördagen körde man något som heter medeldistans. Det innebär korta banor och många kontroller. På söndagen skulle man tävla i långdistans, vilket är längre banor fast färre kontroller. Man kan också tävla i en sprint-klass, dock inte den här gången. Det är en mer publik tävlingsform och sker ofta i stadsmiljö. En sådan tävling genomfördes i Vimmerby 2014, då Vimmerby OK stod som arrangör för ett DM.
På en sådan här tävling i Södra Vi, får inte deltagare från den lokala orienteringsklubben delta, då det kan anses som fördel om man känner till terrängen. Några yngre utövare från Vimmerby var ändå med, då det kan tillåtas med försäkran från klubben att de inte är bekanta med omgivningen.
Banornas längd för de olika klasserna var noga angiven i exakta meter, som exempelvis 4 970 meter. Det har sin förklaring i att det är fågelvägen mellan kontrollerna. Alltså inte detsamma som den verkliga avlagda sträckan. Det gäller att hantera sin kompass och att kunna läsa kartan beträffande höjdkurvor, träskmarker m.m. Kommer man fram till ett risigt hygge är det inte säkert det blir snabbaste vägen att ta sig över, utan man kanske ska springa runt istället. Så vad den slutliga sträckan blivit när man kommer i mål blir väldigt individuellt beroende på vilka val man gjort.
När de tävlande kommit i mål hördes de diskutera och fråga varandra om hur de löst olika problem och vilka vägval de gjort. Två av deltagarna Annika Eriksson, Växjö OK och Anna Svensson, SOK Viljan var jättenöjda med tävlingen. Allt hade varit superbra och helt perfekt. De bara sprudlade av glädje och räknade upp allt positivt. Arrangörerna och funktionärerna i Vimmerby OK måste känna sig stolta att få höra sådan ord. Annika och Anna tycktes känna de flesta av de övriga deltagarna.
Det kom fram att alla var som en enda stor familj. De lyfte särskilt upp ärligheten bland orienterare. Man kunde lämna alla sina grejer på sin plats, medans man gjorde sitt lopp, och med säkerhet veta att det fanns kvar när man kom i mål.
De nämnde som exempel den stora O-ringen tävlingen i Värmland tidigare i år. Där man löst situationen med att ladda alla deltagares mobiltelefoner med att göra en stor vägg, där man kopplade in och lämnade kvar sin mobilen. Inte en enda telefon försvann, och då ska nämnas att O-ringen var en riktigt stor tävling, med över 15 000 deltagare.
En annan rolig sak var att många pensionärer som utövar orientering har skaffat husbil, i vilken man bor under sommaren och bara förflyttar sig mellan alla tävlingar. En säsong som varar mellan mars-oktober. Och mycket riktigt, det fanns gått om husbilar på parkeringen även i Södra Vi. Det ska dock påpekas att orienterarna håller uppe under tiden maj-juni, med tanke på viltets alla nyfödda i skogen.
Intresset för orientering är på uppgång. Det märker man särskilt i Vimmerby där antalet ungdomar som söker sig till sporten ökat. Det har under flera år gått bra för Sverige internationellt inom orientering, och sådant brukar smitta av sig. Man börjar vid tidig ålder, med inskolningsklasser. Då får de yngsta hjälp i skogen av smiley-skyltar som visar antingen, glad eller ledsen gubbe. På så vis får barnen hjälp med om det är rätt eller fel väg.