”Det är få gånger jag känt att jag gjort ett tillräckligt bra jobb. Det är inte ofta jag kommer hem från jobbet och känner att idag har jag utfört ett pedagogiskt arbete och jag har sett alla barn. På min nuvarande arbetsplats är känslan tyvärr alltför ofta att vi bara är en förvaringsplats och ingen pedagogisk verksamhet”.
Så skriver en av pedagogerna i de vardagsberättelser som lämnats in till gruppen #pressatläge Vimmerby, som snabbt fick över 100 medlemmar. En av administratörerna i gruppen säger att det i grunden handlar om två saker.
– För stora barngrupper och för lite personal. Det som sticker fram mest i berättelserna vi fått in är att pedagogerna är sönderstressade. Många tycker att barnen ändå har det bra och är någorlunda trygga, men det beror på att vi vänder ut och in på oss själva för att det ska funka. Alla typer av förskolor är representerade i uppropet, kommunala och privata, både på landsbygden och i stan.
Förskoleupproret Sverige kräver bland annat minskade barngrupper, högre personaltäthet, mindre kringuppgifter och likvärdig förskola i hela landet. Formuläret #pressatläge, som startade i december 2017, har hittills samlat in drygt 2 000 berättelser och de beskriver en pressad situation.
Hur är läget i Vimmerby jämfört med andra kommuner?– Ett snitt, kanske. Vi har hört både värre och bättre. Det har eskalerat och blivit sämre under så många år. Det känns som politikerna tror att vi har kommit upp över ytan nu. Även om det är bättre nu än för ett halvår sedan, vilket många av oss inte upplever att det är, är det fortfarande inte bra. Det är mycket kvar att göra.
Ett drygt 20-tal förskolepedagoger överlämnade de lokala berättelserna till barn- och utbildningsnämndens ordförande Lis-Astrid Andersson (S) och kommunalrådet Helen Nilsson (S).
– De som är här engagerar sig för att det är viktigt. Vi vill att de får mer förståelse för hur vi har det. Största förhoppningen är att kunna påverka inför valet, att de ska tänka till. Vi hoppas väl egentligen att de som tar emot det ser till att det når alla politiker. I BUN är ju många representerade.
– Vi vet att ni sliter och hoppas att det märks något att personaltätheten ökat något i Vimmerby, men vi är medvetna att det tar tid innan det slår igenom. När vi bygger ny förskola kommer professionens åsikter att vägas in, säger Helen Nilsson.
Citat från pedagogernas berättelser”Just nu handlar det om överlevnad, att ta sig igenom dagen och försöka uppfylla barnens grundläggande behov, ge dom en känsla av trygghet och finnas där. Det känns som att man alltför ofta får jobba med löpandebandsprincipen.”
”Vi har inte råd med resurser säger dom som bestämmer. I vår skollag står det att vi inte får säga så. Men vad spelar det för roll för det omtänksamma och kompetenta barnet som inte får möjlighet att visa sitt bästa jag hos oss eftersom hen ibland behöver få vara ensam med en vuxen för att sedan orka igen. Som istället kanske blir utåtagerande och utanför. Vilken vikt har ord i skollagen för betydelse för ett barn som inte får sina behov uppfyllda?”
”Det är få gånger jag känt att jag gjort ett tillräckligt bra jobb. Det är inte ofta jag kommer hem från jobbet och känner att idag har jag utfört ett pedagogiskt arbete och jag har sett alla barn. På min nuvarande arbetsplats är känslan tyvärr alltför ofta att vi bara är en förvaringsplats och ingen pedagogisk verksamhet”
”Telefonen ringer och jag står och gör mig iordning för jobbet. Det är en kollega som ringer och har lite smått panik för det fattas tre pedagoger idag och hon ber mig komma tidigare. Stressen kommer direkt. Hur ska vi klara oss igenom denna dag?”
”Jag har ont i huvudet, lite feber men det går nog ändå. Jag provar att åka till jobbet. Jag kanske mår bättre om ett tag. Jag vet ju att mina kollegor kommer få jobba häcken av sig om jag inte kommer. Vi har ju inga vikarier. Jag måste klara denna dag.”
”Förskoleverksamheten går just nu ihop för att vi pedagoger ställer upp, trollar med knäna och helt enkelt offrar oss själva. En ohållbar situation. Det går inte bygga en bra pedagogisk förskola med trygga barn som får utvecklas och utmanas och ha det tryggt och roligt när inte pedagogerna mår bra”
”Dessa stora barngrupper är knäckande, jag är en stark pedagog men detta vet jag inte om jag orkar med länge till? Hur länge ska barnen orka? Barnen som är vår framtid.”
”När tankarna kommer ifatt på natten över vad jag glömt eller hur vi ska lösa morgondagen. När man gråter en skvätt när man åker till jobbet för man inte orkar…..kommer innanför dörren och möts av Hej och många kramar. Ja, det går ett tag till men hur länge”
”Varje barn ska ju mötas utifrån deras förutsättningar och behov. Men tyvärr är det omöjligt i dagens situation.”
”Stora barngrupper kombinerat med extremt viktigt uppdrag stressar mig”
”Jag älskar mitt yrke och kan inte tänka mig något roligare eller viktigare än att arbeta med det jag gör. Tänk dig att varje dag mötas av kramar och glittrande ögon. Tänk dig att få vara en del av alla fantastiska barns vardag. Tänk dig att få utforska och lära tillsammans med nyfikna barn….men tänk dig också att inte känna dig tillräcklig. Att inte kunna bemöta barnen på det sätt du vet är rätt. Tänk dig att behöva säga nej, vänta och stopp….det värsta av allt tänk dig att se de glittrande ögonen slockna”