Efter en tung vecka förra veckan med 200 varslade och förhandlingar som slutade med att 138 anställda sägs upp, är 150–200 personer i arbete på Ljunghäll.
– Vi kör på cirka 40 procent av vår kapacitet just nu. Det kryper sakta uppåt. I vår elektroniska direktorder ser vi hur kunderna lägger sig på en nivå de tror på några veckor fram, sen krymper det igen dag för dag, säger Olle Björk.
Han ser inget i dag som tyder på att en uppgång kan ske lika fort som den rasande nergången.
– Ner gick det väldigt fort. Det var i princip tvärnit. Jag kan inte dra mig till minnes att marknaden försvunnit helt och hållet från ena dagen till den andra. Tidigare kriser har varit mer av en pyspunka, säger han.
Han jämför med hur lastbilsmarknaden halverades mellan 2008 och 2009.
– Det skedde gradvis över något år eller så. Sen tog det nästan tio år att komma tillbaka på samma nivå som 2006-2007.
Kurvan för personbilar var mer utdragen. Både neråt och uppåt.
– Intressant är att BNP aldrig rasat under 2000– talet på det sätt som vi nu befarar, ändå påverkades personbilsförsäljningen negativt i fem-sex år vid förra krisen. Det är mer en psykologisk övning för vad folk tror om ekonomin och framtiden än hur det faktiskt är.
– Lastbilstillverkarnas beslut är mera faktabaserade än de beslut som vi som privatkunder tar.
Hur översätter du de erfarenheterna till den här krisen?
– Det får oss att tro att vi landar in på en volym på 60 procent av där vi var före krisen och att det sen består i cirka två år. Kommer det tillbaka fortare? Bra - då reagerar vi efter det.
Hur känns det som ganska ny vd att hamna i en kris där en tredjedel av de anställda måste sägas upp?
– Vad ska man säga utan att låta alltför kaxig... Men jag har jobbat med "turn-aorundbolag" sen 1994 så att göra drastiska saker med bolag är jag inte ovan vid. Men då har det handlat om företag som varit mer eller mindre dåliga. Ljunghäll är ett mycket bra företag, men nu har vi haft en väldigt svag marknad en period.
– Jag lever i en privilegierad värld. Jag drabbas inte, det är mina före detta anställda som drabbas. Det är dem det är synd om. Mig är det inte ett jäkla dugg synd om.
Han betonar sin glädje över samförståndet mellan företagsledning och facken genom krisen.
– Det är väldigt viktigt och jag gläds när metallordföranden i media inte säger vad hon måste utan vad hon känner. Vi har varit noga att infomera och om vad som sker och hur vi ser på det och jag tror att det ger en bra förståelse för vad som måste göras och varför.
Nu stängs alla helgskift och nattskiften minskas så mycket det går.
– Vi behåller en kärnstyrka som vi kan bygga en framtid på. Det är kompetenser vi vill ha kvar för att må bra om två år.
Hur ser du på en oro att Ljunghäll läggs ner, eller flyttas?
– Det är en ägarfråga, men jag inga såna signaler från ägaren, tvärtom är signalerna att vi ska överleva, gå igenom ett stålbad och komma ut starkare. Gnutti kommer stå som en av vinnarna i branschen när det här är färdigt. På fem års sikt kan vi vinna på det här.
Vad är det som pekar på det?
– Ett antal konkurrenter kommer att försvinna. När volymerna är tillbaka är det bara de som är kvar som kan leverera och vi är en av dem. Det är jag helt övertygad om.
