Har du aldrig hört talas om svartpälsbi är det inte konstigt - det är nämligen superovanligt. Förr fanns de i södra och mellersta Sverige, men sedan 1950-60-talen har de, liksom många andra vildbin, minskat kraftigt i antal.
- Svartpälsbiet har försvunnit på grund av att de varma, torra och sandiga miljöer där de trivs och vill bygga sina bon växt igen, säger Magnus Larsson, artexpert på insekter, som jobbar med naturvård på länsstyrelsen i Kalmar län.
Han står i duggregnet i kanten av kyrkogårdens sydvända slänt, som nu till stora delar befriats från sin grässvål. Sand kommer i dagen som en välkomnande gest till eventuella svartpälsbin. På några ställen där det kanske, kanske finns bibon har ytskiktet sparats, för att ännu vintertrötta bin inte ska störas - risken är för övrigt liten, då de gräver sina bon tre decimeter djupt.