Lennart Andersson bad Peterson utveckla följande påståenden:
* Att ni är grundlurade av Trafikverket. På vad sätt har vi lurat er?
* Uppgifterna om de 300 miljoner som var avsatta för banorna men ska ha hamnat i Skåne.
* Beskrivningen av vårt gemensamma ÅVS-arbete där Trafikverket flera gånger agerat för att undvika satsningar på järnvägen.
Så här svarar Vimmerbys kommunalråd.
Vimmerby är en ort i tillväxt med
mycket stark besöksnäring och näringsliv. Ett absolut villkor för dessas
funktion är en utomordentlig infrastruktur. Alla näringar, liksom samhällelig
servicesektor är beroende av person- och godstransporter där idag onödigt stor
andel sker på landsväg. Som information har Vimmerby mer än 40 gånger antalet
besökare än stadigvarande boende under några sommarmånader. Kommunens fem
största industriföretag expanderar alla kraftigt med växande behov av
tillresande arbetskraft, specialistkompetenser och kunder liksom rejält ökat
transportbehov av dryckesprodukter, torrmjölk, bostadshus, gjuteriprodukter och
inte minst skogsprodukter.
Detta är bakgrunden till vår
frustation över att inte denna del av sydöstra Sverige låter sig prioriteras
högre av Trafikverket. När vi ser Trafikverkets fördelning av medel till de
medeltrafikerade järnvägarna noterar vi att Trafikverket knappast följer
Regeringens uttalade ambitioner för regional utveckling. Vi menar att de 304
mkr i glesbygdssatsningen som först var tilldelade Stångådalsbanan och
plötsligt överfördes utan motivering till växelbyten på Södra stambanan i
Hästveda och Mosselund är exempel på detta. Härav min indignation och
upplevelse som grundlurad.
Inget av vägalternativen i ÅVS-en
för Stångådalsbanan har en restid som slår dagens restid på järnväg mellan
Kalmar och Linköping, men detta redovisas mycket bristfälligt. Vi finner
överlag mätmetoderna i ÅVS-en diskutabla och menar att de olika avvägningarna
borde ha redovisats på ett mer transparent och rättvisande sätt. Vi kan
sannolikt argumentera länge om samhällsnyttor, mätmetoder och logik men vad som
är intressant är en hel landsändes möjligheter till utveckling eller risk för
stagnation.
Jag efterlyser mer konkreta
förslag på satsningar för ökad kvalité, i miljö, hastighet, säkerhet och
komfort i stället för att bara passivt invänta ökande trafikmängd och trängsel
på banan innan åtgärder motiveras. Ge oss underlag där vi kan ta ställning för
det vi vill åstadkomma, arbetspendling, regionförstoring och samhällsutveckling
mer än åtgärdande av bristande underhåll.
Vi upplever att Trafikverket för
fram ÅVS-en som en bärande anledning till att inte effektuera planlagda
åtgärder för de förskotterade men ännu inte utbetalade 58 mkr, detta till trots
att infrastrukturminister Anna Johansson meddelat att så ska ske. Det tycks som
att Trafikverket gärna lägger medel på saker som inte bidrar till en utvecklad
järnväg med högre hastigheter för tågen. Istället läggs medel på en
”livstidsförlängning” av radioblockeringssystemet och byggnation av
vägskyddsanläggning i Mönsterås. Detta är för mig lågprioriterat som
samhällsgynnande järnvägsinvesteringar.
Enkelt uttryckt: åtgärder behöver
göras på Stångådalsbanan som medför restider till 2.30 h för hela sträckan
Kalmar – Linköping och som möjliggör daglig arbets- och studiependling samt
klarar de starkt ökande behoven av gods på järnväg.
Att er organisation har svårt att
se hur det ska kunna motiveras de stora belopp som krävs för att korta
restiderna mellan Kalmar och Linköping så som vi önskar är just kärnan i min
misstro till Trafikverkets helhetsbild för en regions utveckling, ja rent av
överlevnad utan utomordentlig infrastruktur. Vi behöver Trafikverkets medverkan
och hjälp att motivera satsningar, framhålla den tillväxt som redan är ett
faktum men försvåras utan god infrastruktur.
Ändå glad att vi har gemensam syn
på det angelägna behov av underhåll som Stångådal- och Tjustbanorna har, men
det behövs mer, det behövs upprustning till anständig standard i ett modernt
allt mer urbant Sverige.
Det finns ytterligare andra aspekter
som vi saknar i Trafikverkets bedömningar. Sett i större perspektiv är en
upprustad järnväg Linköping – Kalmar en naturlig, behövlig och ekonomiskt
intressant fortsättning på Ostlänken. Ökad tågtrafik betyder minskad biltrafik,
vilket betyder färre skadade och döda i trafiken och, inte minst, bidrar till
en hållbar användning av jordens resurser och en bättre miljö; det som alla
talar om men få gör något åt.
Med förväntan om god samsyn hälsas vänligen
Tomas
Peterson (M)
Kommunalråd, kommunstyrelsens ordförande