Välkomstballongerna som hängde på dörren till rektorsexpeditionen när hon kom i onsdags har fått flytta till fönstret. "Det är lite kalt, och jag måste boa in mig. Men jag har haft annat fokus de här första dagarna."
Petra Andreassen var en skolelev som älskade att lära sig nytt. Det gick aldrig över.
– Jag har aldrig lämnat skolans värld. I tvåan på gymnasiet visste jag vad jag ville, jag skulle bli biologi- och idrottslärare. Jag hoppade på lärarstudierna direkt efter studenten, NO och idrott för årskurs fyra till nio är min grund, sedan har det växt på och nu sitter jag här. Jag älskar skolan.
För att?
– Att se hur eleverna utvecklas, hur personalen utvecklas. Vetgirigheten hos både dem och mig. Bästa känslan som finns är när man når eleverna som har det lite jobbigt, när man hittar den där saken som är wow och ser att det börjar vända. Det är väl det som driver en hela tiden. Det finns jättetuffa stunder i skolan och det är verkligen inte alltid en dans på rosor. Men när man känner att man når och känner att man gör nytta, det är det som driver mig vidare.
Under sina år som lärare plussade hon på med legitimation i ena ämnet efter det andra. Till slut hade hon behörighet i sju ämnen.
Vad säger det om dig?
– Att jag trivs med utmaningar. För att kunna sätta betyg i de ämnen jag undervisade måste jag ha legitimation och därför blev det så många.
Hon har bland annat tio år som lärare på en skola i hemstaden Västervik i bagaget, det senaste dryga året har hon varit biträdande rektor i Valdemarsvik.
Vad fick dig att söka den här tjänsten, i Vimmerby?
– En ren slump. Jag var jättenöjd med mitt förra jobb, trivdes hur bra som helst både i kommunen och med skolan. Men så dök en artikel om Anna (Ljungqvist, red. anm.) upp när jag satt och scrollade. När jag läste att hon sagt upp sig och vilka egenskaper hon såg hos den som skulle efterträda henne kände jag bara att "det här jobbet måste jag söka". Men jag trodde inte att jag skulle få tjänsten, när jag fortsatte läsa hur stor konkurrensen var.
Men hon fick jobbet.
– Jag är jätteglad, det här är så kul. Jag har nått mitt mål att få jobba som rektor och det på en fantastisk skola – som det verkar hittills av det jag lärt känna av skolan. Det har varit ett väldigt varmt välkomnande från både personal och elever och kommunen.
Din företrädare valde att sluta på grund av pendlandet. Hur länge kommer du att orka pendla mellan Västervik och Vimmerby?
– Med tanke på att jag pendlat ett och ett halvt år till Valdemarsvik, sju mil enkel resa och inga bussar, har jag fått vänja mig. Jag är dessutom uppvuxen i Blankaholm, där var min skolbuss Kalmar-Stockholms-bussen, den gick inte så ofta. Så pendlandet ser jag nog inte som ett hinder, mer som ett sätt att kunna bearbeta dagen både till och från jobbet.
Petra Andreassen, ny rektor för F–6 på Astrid Lindgrens skola. "Jag är otroligt glad och nöjd över att ha fått det här jobbet. Att bli rektor har varit ett mål sedan länge, och det verkar vara en fantastisk skola av det jag sett hittills."
Just nu går hon rektorsutbildning. Inte heller det är något hinder, säger hon.
– I många år jag jobbat heltid och pluggat Lärarlyftet, att få jobba som rektor och gå rektorsutbildningen ser jag bara som en fördel. Det ger otroligt mycket att få diskutera med kollegor från andra delar av landet och få nya synvinklar, det är som världens bästa fortbildning.
Närmaste tiden ligger prio på att lära känna verksamheten.
– Det är mitt första mål. Vad är det för verksamhet jag blivit rektor över, vad är min roll här och hur ska jag samarbeta med lärare och elever på bästa sätt.
Vilken typ av rektor vill du vara?
– Jag känner att jag ska vara den jag är. Jag vill vara tydlig, vill ha högt i tak, vill att man ska prata och våga diskutera. Min rektorsförebild är en chef jag hade när jag jobbade i Strängnäs, en gammal militär. Han var jättetydlig i sitt ledarskap, men ändå väldigt omtänksam och vårdande. Han såg människor.
Och sedan kommer budgetarbete. Mycket av skoldebatten i Vimmerby de senaste åren har handlat om skolor i kransorterna kontra stan, om kris i ekonomin och sparkrav. Hur ser du på den utmaningen?
– Vissa tider är tuffare än andra och det är hur vi tar oss igenom de tuffa tiderna som visar vad vi är för några. Kan vi gå ihop och verkligen kämpa oss igenom det här tillsammans? Sedan är det ju jättejobbigt att det blir färre elever, att det dras ner. Kostnaderna försvinner inte, de ökar ju snarare.
Kanske många som tror att färre elever bara blir enklare och billigare?
– Det blir ju inte det. En skola kostar, det finns en grundkostnad. Det är många kommuner som får tänka på det här med omorganisationer. Jag brukar ha filosofin ”ingenting ont som inte har något gott med sig”. Även om det är tufft tror jag man kan gå ut ur det med en annan visdom. Men med det säger jag inte att det är lätt, det är jättejobbigt – speciellt när det handlar om nedskärningar. Det blir tufft för de som blir kvar, men där måste jag som chef och rektor finnas med och visa att det påverkar oss allihop.
Petra Andreassen var den studiemotiverade eleven som aldrig ville sluta skolan. Efter lärarstudier och flera år som lärare har hon fått drömjobbet, rektor.
Hon är beredd på att ta tuffa beslut.
– Så är det. Som rektor kan man inte bara se till sitt eget, man måste se hela perspektivet. Jag måste behålla mitt helikopterperspektiv. Det vi gör är för hela kommunen. Jag måste se till alla barn.
Att ta steget från äldre elever till grundskolans yngsta är något nytt för henne.
– En utmaning jag gillar. Mindre barn har en annan nyfikenhet och det gäller att ha kvar den. Något jag fick med mig från min morbror är att det gäller bara att hitta någon som tror på dig. Då kan du ta dig hur långt som helst. Och det är det jag tänker att det handlar om i skolan. Vi ska tro på barnen. Visa att vi tror på dem. De ska känna det.