Maria Karlsson säger att otydlighet kan leda till missuppfattningar. "Man ska inte försöka undanhålla det som har hänt. Barn snappar upp känslolägen och information så de känner av att något har hänt, och fångar man inte upp det så kommer barnen skapa sin egen bild av vad som har hänt".
På skolan hissades flaggan på halv stång och en minnesplats anordnades för att hedra den avlidna eleven under fredagen. Men vad händer egentligen när skoldagen är slut och klasserna skingras för helg, men känslorna och kanske frågorna finns kvar?
Skolpsykologen Maria Karlsson poängterar att hon inte vill gå in på den särskilda händelsen, men berättar hur föräldrar och vuxna kan agera nära barn som varit med om en svår händelse. Något av det viktigaste att tänka på är att vara tillgänglig, menar hon.
– Som vuxen måste man vara trygg och göra det som har hänt pratbart. Det gör man genom att säga "Jag vet att det här har hänt, vad tänker du om det?". Kanske vill barnet säga något, kanske inte – båda är okej.
Finns det olika saker att tänka på när man pratar med barn i olika åldrar?
– Ja, man ska alltid vara saklig och ärlig, undvik att prata om detaljer som kan vara skrämmande. Om man inte vet svaret – säg det.
– Små barn kan ibland bearbeta sorg i lek, var tillgänglig när de gör det. Ibland kan sorgen också komma som i portioner, uppmärksamma när barnet faktiskt vill prata. Då gäller det att lägga ifrån sig mobilen eller stänga av TV:n – rikta uppmärksamheten mot barnet. Äldre barn kanske har fler frågor – svara dem ärligt.
Finns det några saker man inte ska säga eller göra?
– Att tiga bort något är inte rätt väg. Vi måste också tänka på att vi vuxna och barn inte tänker på samma sätt. Man kan vara ganska säker på att de tankar vi har inte är samma frågor som barnen har. Följ barnens frågor, snurra inte in dig i långa förklaringar.
Att vara en trygg vuxen är det viktigaste när man möter barn efter en svår händelse, enligt Maria Karlsson. "Barn kommer att reagera olika, en del mer andra mindre. Att fortsätta med de vanliga rutinerna är tryggt för barn! Då visar vi vuxna att något hemskt har hänt, men livet fortsätter också."
Hur pratar man med barn som kanske inte gärna pratar känslor?
– Säg något sakligt om vad som hänt, och fråga vad de hört och vad de tänker och känner inför det. Vill barnet inte prata är det helt okej. Om det sedan kommer frågor ska man vara tillgänglig.
– Vissa barn kan börja tänka att det som hänt är deras fel. Som vuxen behöver man vara tydlig och säg; "Nej, det är inte ditt fel".
Om man som vuxen själv har starka känslor, hur undviker man att projicera dem på barnen?
– Då kan det vara bra att låta en annan vuxen möta barnet just i stunden man känner sig översvallad av egna känslor. Det är ingen fara att visa att man är ledsen, men blir det för mycket – lämna hellre över till någon annan vuxen.
Har du något råd till barn som är i sorg?
– När något hemskt händer kan man känna många olika saker, ledsen, rädd eller tom. Allt är okej.