Ida Karlsson från Gullringen är bara 15 år, men vet redan vad hon vill göra med sitt liv. Hon ska, efter nian, söka till ett friluftsgymnasium i Vadstena med inriktning fjällturism.
- När jag blir stor vill jag komma med i distriktsstyrelsen för scoutkåren och jobba med en lägergård för handikappade personer, säger hon.
Ida berättar att hon därmed hoppas kunna ge handikappade människor samma möjlighet att komma ut i naturen, som hon själv alltid har haft.

Startade eget
För två år sedan flyttade Ida och hennes familj från Vetlanda till Gullringen.
I åtta år hade Ida varit mycket engagerad i scoutrörelsen i Vetlanda.
- Mamma tog med mig och en kompis till ett scoutmöte och jag blev genast väldigt intresserad, berättar hon.
När familjen kom till Gullringen ville Ida fortsätta med scouterna, men här fanns det ingen ungdomsgrupp.
Det fanns bara en grupp med barn upp till elva år.
Men det hindrade inte Ida Karlsson från att fortsätta med sitt stora intresse.
Hon träffade Marie Karlsson, som var scoutledare, och tillsammans startade dem en scoutgrupp för ungdomar i Vimmerby, i åldrarna 15-18 år.

Störst i världen
I dag består ungdomsgruppen av 10 medlemmar, och Ida är en av styrelsemedlemmarna.
- Efter andra träffen blev jag tillfrågad om en plats i kårstyrelsen. Och jag är även ledare för de små, upp till tolv år, berättar hon.
Den sjuttonde juli började Ida Karlssons stora äventyr. Hennes avresa gick från Kastrups flygplats och hon landade igen efter en rundresa, i Glasgow, Skottland. Det största scoutlägret i världen hade börjat. Tillsammans med 250 andra scouter och scoutledare från Sverige, skulle de slutligen till Essex, London, för att fira scouternas 100-årsjubiléum.

Sova bland bergen
Första stoppet blev alltså Glasgow, där de tillsammans med andra scouter fick sova i en lägergård mellan bergen. I staden Edinburgh i Skottland, fick scouterna bo i en sjöstuga vid vattnet några dagar.
- I en stad i Nordirland, blev vi scouter mycket uppmärksammade. Vi var nämligen den första svenska scoutkåren som någonsin besökt staden, berättar Ida.
- Pressen ville hela tiden ta oss på kort och vi fick även träffa två borgmästare därifrån.