Riktiga traditionsbärare

- Vi tar en månad i taget. Då märks det inte att vi åldras, säger Virgith Dagnäs, som varit med sedan 1930-talet.
Det är bara en sent inkommen vinst till handarbetslotteriet som är lite extravagant just i år.
Kaffekopparna har åkt fram på borden i gamla lanthandeln i Flohult, som nu blivit sommarcafé. Det är både utflykt och planeringsmöte för kvinnorna i Flohultsortens missionssyförening.
En utflykt gör de varje sommar. Planeringsmötet gäller missionsauktionen den 29 augusti, i Flohults skola. Tågordningen densamma som alltid; andakt, kaffe, auktion, ostkaka och dragning i lotterierna.
Gott om folk brukar det bli. Även om paniken var nära i fjol när det först såg ut att bli väldigt glest, innan det dök upp besökare från alla håll och kanter.
Och mycket pengar brukar det också bli, till välgörande ändamål som Stadsmissionen, Lutherhjälpen, Sjömansmissionen, ortens egna konfirmander och blommor till de äldre.
- Det rör sig om 10 000-12 000 kronor per auktion, säger kassör Gunilla Oskarsson, som utmärker sig i två avseenden.
Hon är den enda som har en post - föreningen har utsett henne att hålla ordning på kassan, men någon ordförande, sekreterare eller annat har man inte. Och hon är den enda som inte är pensionär.

Framtid
Någonstans finns förstås förhoppningen att några yngre ska haka i, som generationerna alltid gjort annars. Men också insikten att dagens yrkesarbetande kvinnor har mycket på agendan.
- Vi tänker inte så mycket på framtiden. Vi tar en månad i taget och när vi ses så här som vi gör, märker vi i alla fall inte själva att vi åldras, säger Virgith Dagnäs.
Själv har hon varit med sedan 1930-talet, men då var hon förstås barn. Någon annan i det glada sällskapet säger sig ha varit med sedan begynnelsen, men det får nog betecknas som en överdrift.