Robert Andersson börjar gärna tidigt på morgnarna. "Jag är morgonpigg och lite rastlös. Jag tycker om att köra på."
Det tar en kvart för Robert Andersson att cykla till jobbet på Arlas mjölkpulveranläggning i Vimmerby, där han har ett heltidsjobb som lokalvårdare sedan april 2024 via sin nya arbetsgivare ISS i Västervik.
Men resan till ett heltidsjobb på öppna arbetsmarknaden har varit längre.
Nu är han 32, snart 33. När han närmade sig 20-årsåldern blev han sjuk. Jättesjuk. Några år senare skulle det visa sig att han behövde en ny njure.
– Man är väl lite halvdum och envis och tänker att "det går över". Så jag sökte inte för det i första taget, men det blev bara värre. Hade svårt att äta, blev svag och fick till slut svårt att gå. När vi åkte till akuten i Västervik var jag så risig att pappa fick bära in mig.
I tre år var han uppkopplad till dialysmaskin, fyra timmar varje dag. Robert blev sedan njurtransplanterad 2011. Då var han 22 år. En tuff rehab väntade.
Du drabbades av svår sjukdom när du precis var på tröskeln till vuxenlivet. Hur gick tankarna?
– Jag tänkte nog inte så mycket, mer än att ta en dag i taget. Men jag tappade aldrig hoppet, och det var självklart att jag skulle ut på arbetsmarknaden. Men det tog lite tid, givetvis, jag var ju ganska svag i början efter transplantationen. Men efter något år sa läkarna att jag kunde gå till arbetsförmedlingen.
Innan han blev sjuk hade han drömt om att bli bonde. Eller arkitekt. Nu rekommenderades han att börja på Samhall via Arbetsmarknadstjänster och startade försiktigt för att orka komma in i arbetslivet.
– Två timmar om dagen. Och när det funkade med heltid fick jag provanställning och utbildning på Samhall, med lokalvård ute på olika företag. Jag trivdes och det gick bra. Sedan fick jag frågan om jag ville prova att jobba för ISS och det tänkte jag väl att jag kunde.
Vad betyder det här jobbet för dig?
– Det betyder mycket. Tanken är ju att man ska slussas ut och det är roligt att de tycker att man är duktig och gör ett bra jobb, så man kan gå vidare och ta nästa steg.
Vad är skillnaden på jobbet du har nu mot det du hade på Samhall?
– Jag jobbar självständigt och har mera eget ansvar. Jag har flexibla arbetstider och kan lägga upp jobbet som jag vill, bara jag gör det jag ska och de timmar jag ska jobba så kan jag börja när jag vill. Oftast börjar jag fyra, då är det mycket av dagen kvar när jag kommer hem.
Vad är det bästa med jobbet?
– Personalen, det är verkligen jättefin personal här på Arla. Man känner sig som en i gänget. Och jag gillar själva jobbet också, i en fabriksmiljö med mjölkpulver blir städjobb väldigt konkret, det syns att man behövs och det blir rent och snyggt.
Det har varit ett tufft arbetsmarknadsläge de senaste åren och personer med funktionsnedsättning är ofta de som drabbas hårdast. Det har Samhall märkt av, men nu ser man en viss ljusning och i riket var det förra året elva procent fler som fick jobb hos andra arbetsgivare än 2023. Under förra året var det 34 personer i Kalmar län som rekryterades till nya jobb utanför Samhall, bland annat inom restaurangbranschen, fastighetsservice, vård och omsorg samt inom industri och tillverkning.
– Till skillnad från andra blir vi glada när våra medarbetare rekryteras från oss till andra arbetsgivare. Det är en vinst för alla – en person får jobb på den öppna arbetsmarknaden och en arbetsgivare hittar rätt kompetens. Dessutom bidrar vi gemensamt till att minska arbetslöshet och utanförskap i länet, säger Peter Boklund, distriktschef Samhall, Sydost.
"Det känns som jag hittat rätt, jag har ett jobb jag trivs med", säger Robert.
Roberts närmaste chef, Anna Lejonqvist, driftchef på ISS, är nöjd med samarbetet med Samhall.
– Vi rekryterar ofta personer därifrån, det funkar hur bra som helst och det är en fantastisk möjlighet för båda parter att prova, så att matchningen stämmer. Det är högt i tak och vi kan diskutera oss fram till att det blir rätt person på rätt plats. Men jag tycker det är väldigt synd att inte fler aktörer använder sig av Samhall, det är många guldkorn som inte får chansen.
Som Robert?
– Han är definitivt ett guldkorn, en pärla. Vi är jättenöjda med honom.
För Robert har den nya njuren inneburit att han lever ett liv som alla andra.
– Så länge jag sköter mig och tar mina mediciner. Visst kan man bli lite trött, men det räcker med en ”femminutare” så är det bara att köra på igen. Det enda man kan hoppas är att njuren håller så länge som möjligt.
Vad gör du om tio år?
– Oj, bra fråga. Men jag skulle inte ha något emot att vara kvar där jag är idag. Jag trivs.