Niilo Svenungsson, kör med sina bilar för glatta livet. Men han kör gärna med vänster hand. Han har en medfödd CP-skada som innebär att rörligheten på höger sida, framförallt höger arm och hand, men också ben, är nedsatt.
- Vi fick diagnosen när han var nio månader och då hade han i princip högerarmen i ett låst läge, säger Håkan Svenungsson.
För att han ska få de bästa förutsättningarna i livet krävs kontinuerlig träning av arm, hand och ben - både hemma med föräldrarna och på förskolan med assistenten. En träning som inte alltid är superkul.
- Men det har fungerat jättebra, tack vare att han haft samma assistent sedan han började förskolan för ett och ett halvt år sedan. Hon och Niilo har byggt upp en fantastiskt fin kontakt och hon har hittat rutiner som fungerar. Utöver träningen ser assistenten till att Niilo inte glömmer bort att använda höger arm i andra sammanhang, som när han leker och äter. Hon har en förmåga att se hans behov.

Anställda före barnen
När Håkan och Sylvia Svenungsson fick beskedet att Niilos assistent inte får ha kvar jobbet gick de i taket.
- Hon har inte fast anställning och när kommunen drar ner på personal kommer jobbet att gå till någon annan, enligt principen i LAS. Vi känner att man tar mer hänsyn till de anställdas situation än behoven hos ett litet barn med särskilda behov.
De har vid flera tillfällen fått muntligt löfte om en ny assistent, men låter sig inte nöjas med det. Tryggheten och kontinuiteten mellan Niilo och hans assistent borde väga tyngre, anser de.
- Uppfattningen verkar vara att assistenterna är enkelt utbytbara, men då har man inte en aning om hur viktigt det är med rutiner och personkemi för barnen. Barn accepterar inte vem som helst, särskilt inte när det handlar om träning av det här slaget. Risken finns att han sätter sig på tvären och att utvecklingen avstannar.