Med inspiration från Jens Andersens hyllade biografi om Astrid Lindgren, ”Denna dagen, ett liv”, har människans behov av ensamhet blivit tema för sommarens utställning på Astrid Lindgrens Näs.
Astrid Lindgren visste att människan måste lära sig att uthärda ensamheten, och att den också kan vara en fantastiskt tillflyktsort för kreativitet, läsande och skrivande.
– Besökarna möts först av en björkdunge med många citat ur Astrids brev, krigsdagböcker och anteckningar och man kan slå sig ner i en fåtölj och lyssna på musik hon själv gärna lyssnade på när hon var ensam och läsa några av de böcker hon gärna återkom till, som ”Skogsliv vid Walden”, säger Anneli Karlsson.
Hon tycker att det varit spännande att få titta närmare på hur Astrid Lindgren gestaltar ensamheten i sina berättelser.
– Ensamheten är också ofta platsbunden, och vi har byggt många krypin där barnen kan rumstera om för sig själva, som Lotta på Bråkmakargatans ”egna hushålle” på tant Bergs vind och rosenbusken där Barbro i Allrakäraste syster får vara ensam med sin fantasisyster.
Men också Emil får vara ifred med sina trägubbar i Snickarboa, Lisa och Anna i Bullerbyn har sitt egna ”vårställe” i ett djupt dike, Pelle flyttar från orättvisa anklagelser till sitt eget Konfusenbo och Ronja och Birk lever i en frigörelsensamhet i Björngrottan.
Dessutom har barn från två olika fritidshem i Vimmerby under våren skapat egna rum utifrån diskussioner om ensamhet och behovet att få dra sig undan. Alla dessa rum visas i utställningen och tre av verken är uppbyggda i verklig storlek i Prästgårdsparken.
– Här finns plats både för lek och fördjupning. Förhoppningsvis får utställningen oss att tänka till om vår egen ensamhet och vad den betyder i livet.