Spångenäs blev en viktig järnvägsknut och ett litet samhälle växte fram runt stationsområdet i början av 1900-talet när tåg mot såväl Vimmerby, Hultsfred och Västervik passerade.
Järnvägen spelade en viktig roll i industrialiseringen av Sverige från 1850-talet och framåt. De första tågen kom till Vimmerby 1902 då nuvarande Stångådalsbanan kom till. Redan 1879 hade den smalspåriga järnvägen mellan Västervik och Hultsfred invigts. För att Vimmerby skulle få en snabbare anslutning till den tillkom en smalspårig järnväg mellan Vimmerby och Spångenäs utanför Tuna som därmed fick en ny roll som järnvägsknut 1906 då banan stod klar.
– Det togs ett privat initiativ redan 1903 om att få till en anslutning från Vimmerby till smalspåret mellan Västervik och Hultsfred. I juni 1904 påbörjades bygget och i januari 1906 stod den 17,6 kilometer långa sträckan färdig. Kostnaden beräknades till 400 000 kronor varav hälften kom via statligt lån och resten genom tecknande av aktier, säger Ola Almkvist som är arkivansvarig på Tjustbygdens Järnvägsförening.
Redan året därpå köptes järnvägen upp av Västerviks stad som hade störst intresse av den.
– Bakgrunden var att man ville skapa en kontakt med hamnen i Västervik för frakt av gods. Inte minst på 1920-talet då järnvägen mellan Vimmerby och Ydresfors tillkom och mycket virke fraktades den vägen, säger Joakim Svensson som har skrivit om sträckans historia.
I slutet av 1930-talet kom ett direktiv om att alla enskilda järnvägar skulle tas över av staten.
– Det ledde till att omlastning av gods som skulle mot Västervik istället skedde i Hultsfred så sträckan Vimmerby Spångenäs fokuserade på persontransporter, säger Joakim Svensson.
Den 31 augusti 1958 gick det sista tåget från Vimmerby till Spångenäs.
– Vid den tiden började staten lägga ned alla olönsamma sträckor och Vimmerby Spångenäs föll tidigt bort. Bil och busstrafiken bredde ut sig på den tiden och de mindre järnvägarna klarade inte konkurrensen, säger Joakim Svensson.
Stationshuset i Vinketomta står kvar än idag.
Året därpå revs rälsen bort, men själva banvallen från Vimmerby via Vinketomta, Slättfall, Vassemåla, Hällerum, Dalsjö till Spångenäs är till stora delar intakt och kvar i form av enklare grusväg. Även ett par av hållplatsstugorna står kvar.
– Det är lite synd att inte rälsen finns kvar från Spångenäs till Vimmerby. Det hade varit kul om möjligheten att köra rälsbussarna på Smalspåret mellan Västervik och Hultsfred även in till Vimmerby på sommaren med turister funnits, säger Ola Almkvist.